”Nu har kvinnorna samma förmåner som män avnjuter”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Paulina är 36 år. Hon drömmer om barn. Helst två. ­Hennes sambo har förhalat barnaskaffandet med en ­svävande ursäkt om att ”de inte ska stressa, att de nog hinner”, att han inte känt sig ”på den platsen”.

En vecka före sin 37-årsdag blir hon lämnad.

Han har träffat någon annan.

Sara är 39 år. Tanken om barn har alltid funnits där i bakhuvudet. Klart att hon ska ha barn. En egen liten familj. Dra barnvagn och läsa sagor på kvällarna. ”Karlsson på taket” och ”Krakel spektakel”.

Hon har varit singel sedan hon var 33. Det löser sig väl, har hon tänkt. Hon kommer att träffa någon, precis som alla andra. Men åren har runnit förbi.

För var dag som läggs till i kalendern blir hennes tvivel starkare.

Hon vet att hon inte borde göra det, men hon har börjat undra om det är något fel på henne. Varför träffar hon ingen?

Hon nätdejtar även om hon egentligen inte riktigt känner sig bekväm med det. Man ska ju vara öppen för alla möjligheter. Hon träffar killar som det bara känns helt fel med. Borde hon bara nöja sig med någon av dem?

För män existerar inte Saras och Paulinas problem. Rent biologiskt är åren mellan 30 och 40 totalt odramatiska. Men för kvinnor är det Nu Det Ska Hända. Eller inte hända.

Sedan 2011 kan kvinnor frysa ner ägg i Sverige.

Kritiken som blossade upp löd (ungefär): ”Jaså, så nu är kvinnor så fartblinda och karriärskåta att de ska skjuta upp barnaskaffandet, med alla risker det kan innebära”.

Och så behöver det ju absolut inte vara.

Där ute finns Saror och Paulinor, kvinnor som varit sjuka eller inte haft möjlighet att skaffa barn av helt andra orsaker, som gladeligen skulle pausa karriären vilken dag som helst.

Nu finns en ny möjlighet som lär spä på kritiken: att få ägg­frysning som skattefri förmån - från arbetsgivaren.

Visst. Det kanske låter skrämmande: jaha, så nu ska arbets­givarna kliva in och säga: ”här, ­satsa på karriären nu, så kan du ­tina upp äggen sen”.

Fast å andra sidan: Och?

Om kvinnor vill skjuta på ­barnaskaffandet för att de vill satsa på karriären? Är det så hemskt?

Är det inte exakt samma avstressande förmån som män har avnjutit under alla dessa år?