Shirley Clamp om krisen: Det var min räddning
Publicerad 2017-03-24
Shirley Clamp berättar för Anna Benson i Cancerpodden att hon länge varit en obotlig ja-sägare.
Men plötsligt tog det stopp. Orken försvann. Artisten bjuder på ett öppenhjärtigt samtal om sin depression och oron att inte räcka till.
– Jag tog hjälp av tredje part. Det var min räddning, säger hon i podcasten.
Shirley Clamp hade svårt att säga nej.
Men plötsligt kände hon hur kraften inte riktigt räckte till längre, berättar hon i Cancerpodden.
Till slut orkade hon egentligen bara sköta sitt jobb och vara mamma åt sin dotter.
Energin räckte inte åt att fika med kompisar, träna eller ens ringa ett kort samtal till en familjemedlem. En tydlig varningsklocka på att man är deprimerad, säger hon i podcasten. Då sökte hon hjälp.
– Det var min räddning. Jag gick till vårdcentralen först och då gissade min husläkare att jag behövde en remiss till en psykolog.
Läkaren kände igen hennes symptom som tydliga tecken på stress, oro och prestationsångest och rådde henne att testa kognitiv beteendeterapi.
– Det fick mig att inse att jag behöver inte gå med på allt eller vara alla till lags eller vara omtyckt av alla. Det tog ett tag att förstå. Det är inte farligt att säga nej.
Tvingas ta det lugnt
Artisten tvingas numera att ta det lugnt med sitt ambassadörskap för ett viktminskningsföretag – ett engagemang hon till en början var rädd att misslyckas med.
– I början när jag började gå upp lite igen och var ute och föreläste så var det så många som var lättade och glada. Jag är ju inte mer än människa. Det viktigaste är nog inte att lyckas utan att visa att man kan gå igenom tuffa perioder också.
Mitt i alltihop drabbades hennes storasyster Tanja av cancer. Då tävlade Shirley i Melodifestivalen 2014 med ”Burning alive”. På hotellrummet pratade de om systerns mage, som trots viktminskning i övrigt inte minskade i storlek.
Därefter upptäckte läkarna en tumör stor som en basketboll i magen. Allt gick i slutändan väl, men under den ovissa perioden tog Shirley återigen på sig rollen som den som ska lugna alla och ha total koll.
– Jag är glad att jag är en sådan som rycker in och hjälper till, men det är inte alltid jättebra att vara den personen. Till slut går man ju sönder själv och man ska försöka rädda alla andra. När jag skulle lugna mamma var jag ju lika orolig, men då tar jag hellre rollen att lugna henne och så lägger vi på luren och så blir jag ledsen för mig själv i stället.
”Sök hjälp”
När Nöjesbladet når Shirley Clamp är hon just i färd med att packa inför en flytt från det hem hon en gång delade med sitt ex. Hon rekommenderar alla som mår dåligt att söka hjälp som hon gjorde.
– Om man orkar tycker jag verkligen man ska göra det. Det har hjälpt mig så mycket. Om jag hamnar i samma beteende som förut så har jag en liten varningsklocka så jag märker vad som är påväg att hända. Och då har jag ju knep från KBT:n i hur jag ska tänka för att för att ta mig ur det.
Har du några råd till de som kan känna igen sig i dina upplevelser?
– Att inte skynda. Det är bara du som i lugn takt kan se till att du kan komma tillbaka och få ett värdigt liv. Då måste man få ta den tid det tar. Och att bara umgås med människor du mår bra av. Det är guld värt att våga säga ifrån om man inte mår bra. Jag vill verkligen råda folk att börja gallra i sin umgängeskrets.
Hur mår du idag?
– Jag mår bättre. Jag står ju precis och packar ner hela mitt hus. Men tack vare psykologen har jag fått boosta mina energier och fått de dåliga tankarna att inte stanna kvar. Jag har fått hjälp från många håll, genom massage eller pratstunder med vänner. Och tack vare det känns det ändå hoppfullt att öppna en kartong och packa ner ens liv och flytta till en annan adress. Hade flytten kommit under depression kan jag inte svara på hur det hade varit.