Hosta upp stålarna – och slipp tortyren
HARTFORD/NEW YORK. Den fulaste skilsmässan nånsin, säger dom.
Och för all del – J R Ewing hade applåderat både Marie och George.
Men det är den tristaste också.
Om jag hade George Davids resurser skulle jag ge grevinnan stålarna bara för att slippa sitta igenom den gruvligt långrandiga utfrågningen Woody Allens gamle plågoande utsätter honom för.
Första gången jag hamnade på en amerikansk rättegång höll jag på att svimma av upphetsning.
Det var ju precis som på tv.
– Objection, sa advokaten.
– Sustained, svarade domaren.
Jag högg tag i första bästa bänkgranne och bara flåsade:
– Hör du? ”Law & order” för satan! Herregud, vad coolt!
Fyra år senare, i en trång och svettig rättssal i det rakt igenom ocharmiga Hartford, är det inte fullt lika häftigt.
Jo, man får höra samma ”objection” och samma ”sustained” – eller ”overruled”! – och det känns fortfarande lite kittlande, särskilt som det i huvudsak är frågor som rör sex och pengar advokaten protesterar mot.
Men dels sitter inte Michael Jackson på armlängds avstånd, som han gjorde i Santa Maria i Kalifornien, och dels späds ”Boston legal”-glamouren den här gången ut av monumental leda.
William Beslow, superadvokaten svenska grevinnan Marie Douglas-David anlitat för att få lite mer plåster på såren (sådär en hundra miljoner dollar ...) av ex-maken George David, torterar oss alla med ett utstuderat formrytteri.
Varje detalj i de förberedande förhören ska nagelfaras, varje ord vägas på våg, varje förbannad fråga ältas och tas om och tas om igen.
Samme Beslow företrädde Mia Farrow i hennes ännu smutsigare skilsmässotvist med Woody Allen och jag kan inte låta bli att fundera över hur Woody reagerade på den sortens behandling. Han måste ha varit beredd att lova att aldrig mer äta på Russian tea room för att slippa.
George David sitter dock stoiskt och besvarar frågor om huruvida han haft sex i Saint Tropez tre eller fyra gånger.
Det är obegripligt.
Han har så mycket deg att han borde kunna hosta upp de där miljonerna grevinnan vill ha – a girl’s gotta eat, som dom säger här – bara för att slippa sitta igenom tortyren.
Men inte ens när Beslow kräver att svar som nyss levererades ska spelas upp på band, för att det råder
poänglös oklarhet kring en bisats, ger han upp.
Jag, däremot, har fått nog och säger:
Objection!