Nina Zanjani och Maja Rung om nypremiären av ”Min fantastiska väninna”
”För det förlåter jag henne aldrig”
Publicerad 2023-08-18
Femton miljoner sålda böcker på 45 språk. Drygt en miljon bara i Sverige. Historien blev även både tv-serie och pjäs. Neapelkvartetten orsakade Elena Ferrante-feber runt hela världen.
Om en vecka har ”Min fantastiska väninna” nypremiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.
– Då startar vi Ferrante-febern igen, säger Maja Rung, 36, som åter gör en av huvudrollerna, nu mot Nina Zanjani, 41.
Pseudonymen ”Elena Ferrante” blev för sju, åtta år sedan en av världens mest omtalade författare, trots att ingen visste vem hon var. Hennes identitet är fortfarande inte avslöjad, även om det har spekulerats i några olika italienska namn.
”Neapelkvartetten”, fyra böcker där den första – ”Min fantastiska väninna” – fått ge namn till pjäsen som nu åter dyker upp på repertoaren, skildrar två kvinnors vänskap från tiden som barn i 1950-talets fattiga kvarter i Neapel, till ålderdomen.
Tv-serien ”My brilliant friend” kom hösten 2018. Tre säsonger finns nu på HBO Max. Även den fjärde boken har filmats, den förväntas ha premiär våren 2024. Det är därför Maja Rung lite skämtsamt säger att de med nypremiären kan vara först med att starta om Ferrante-febern.
När pjäsen hade Sverige-premiär våren 2019, renoverades hela Kulturhuset i Stockholm så teatern var utlokaliserad runtom i Stockholm. ”Min fantastiska väninna” spelades 75 gånger, alla för utsålda hus, i Folkets Hus i närförorten Årsta.
”Skakigt och nervöst”
Vad minns du från det?
– Vi hade så himla mycket mindre medel där. Scenen var mindre, det var begränsat med ljussättningen, det var mindre publik, allt var lite färskt och skakigt och nervöst. Nu finns det ett annat lugn, säger Maja.
– Teaterpubliken är ju mer begränsad än de som ser på tv, men jag fick väldigt mycket respons på rollen, säger hon.
Hur ser du på din roll, Elena "Lenú" Greco?
– Det är ju två huvudroller. Vi får följa de här två tjejerna från när de är barn till de är närmare 80. Det är en lång resa. ”Lenú” är en streber som vill få lov att vara allting. Hon vill vara mamma men vill också få skriva, i en kontext där det väldigt mycket var männens tid och arena.
– Hon söker efter bildning och att få läsa och försöka förstå sig själv och världen. Hon behöver mycket bekräftelse och kärlek och behöver hela tiden komma tillbaka till Lila för att förstå vem hon själv är.
”Folk dras till henne”
För fyra år sedan spelade Ruth Vega Fernandez rollen som Lila.
Nu är det alltså Nina Zanjani.
Nina, såg du den förra uppsättningen?
– Nä…
– För det förlåter jag henne aldrig, skämtar Maja.
Nina berättar hur hon ser på sin rollfigur:
– Förutom att man får göra hela den här resan och gestalta en människa och försöka hitta hennes egenskaper från det att hon är barn till att hon är gammal, i en tid som är väldigt spännande, så är mycket med kärnan i Lila… Alltså, hennes grundtemperament förändras aldrig, hon är oförutsägbar och gränslös, men samtidigt lojal och kärleksfull. Hon har ett mystiskt skimmer över sig som gör att folk dras till henne. Men kommer man för nära riskerar man att brinna upp. Hon är en misfit, helt fel i tid, vet om det själv ibland, men har inte förmågan att anpassa sig. Hon följer sina impulser.
”Passionerad kärlekshistoria”
När läste ni böckerna?
– Jag slukade dem allihop när de kom ut. Jag blev väldigt tagen av vänskapsskildringen, att där även fanns så mycket svärta och mörker, säger Maja.
– Jag kände ju till dem, men läste inte förrän i våras när jag fick rollen. Jag fick pjäsens manus först, men kände att jag behövde mer djup. Det finns någonting klichéartat med kvinnlig vänskap, att det ska vara så mjukt och varmt. Men ”Lenús” och Lilas vänskap är som en passionerad kärlekshistoria. Ett sådant där förhållande där man är uppe hela natten, skriker åt varandra, dricker vin, kastar glas, sedan har man sex. Allt är hela tiden på max. De kan inte frigöra sig från varandra, säger Nina.
”Fan, ska jag se det här?”
Hur förhåller ni er till tv-serien?
– Jag tänkte: Fan, ska jag se det här innan jag ska spela rollen? Men jag var så väldigt förtjust i allting Ferrante, att jag ändå såg första säsongen som var det som hade kommit då. Sedan har jag sett de övriga också. De är jättebra. Och det är ju ett annat språk, en annan estetik, säger Maja.
– Jag är tvärtom. Ska jag göra något, vill jag hålla det borta innan jag har gjort mina val, säger Nina.
De båda kände inte varandra tidigare. Men Nina säger att hon alltid tyckt att Maja är en fantastisk skådespelerska.
– Får du med det?, säger Maja och skrattar.
Ingen av dem har varit i det Neapel där handlingen utspelas.
– Henrik (Norlén) som är med i pjäsen har pratat om att vi borde åka dit, de har guidade Ferrante-turer i kvarteren där böckerna utspelas.
Pandemin satte stopp
Varför har historien blivit så populär?
– Det finns så mycket att hugga tag i. Det är en berättelse om en tid, politik, kärlek, vänskap, makt, struktur, det är så himla mycket. Tycker jag. För andra kanske det är en intressant skildring av Neapel och camorran, säger Maja.
Hon säger att medan vissa pjäser ”bara försvinner”, så har hon haft någon slags beredskap för att den skulle spelas igen. Ett tag satte pandemin stopp för det.
– Pjäsen har legat och skvalat i ryggsäcken, liksom.
– För er som har spelat pjäsen tidigare var det kanske lite märkligt att repetera, men jag är inte den enda som är ny i ensemblen, det är ganska många och du har fått en ny vän att förhålla dig till, säger Nina.
Ska hem till varsin Igor
Hon dyker även upp på bio senare i höst, i komedin ”Familjen Knyckertz och snutjakten” och har även en liten roll i andra säsongen av Viaplay-serien ”Meningen med livet”.
– En ganska ocharmig roll, säger Nina och skrattar. Till våren återgår hon till Dramaten.
Maja ska parallellt med pjäsen filma i höst, men det är hemligt vad hon ska göra.
Vi träffas och pratar i teaterchefen Maria Sids fina och stora rum. Hon som häromdagen fick sitt förordnande förlängt till 31 december 2027. Och som säkert är lite extra mån om just ”Min fantastiska väninna”, för det är även hon som har regisserat uppsättningen.
Majas och Ninas roller må vara väldigt olika, men en sak har de gemensamt:
Efter intervjun ska de båda hem till varsin Igor.
Majas son är ett år, Ninas två och ett halvt.
En slump, förstås, men hur blev det så?
– Min man heter Igor i andranamn, säger Nina.
– Igor Sport på Götgatan är en jättebra affär, säger Maja, så gravallvarligt, att jag undrar om det inte ligger en hund begraven där…
