Andra chansen blir rafflande
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
”Nö-nö-nö-nöööh, nö-nö-nö-nöööh...”
Det där var ”Ödessymfonin” av Ludwig van Beethoven.
Signaturmelodin till Andra chansen.
Om årets Melodifestival hade varit en spagettiwestern skulle vi varit framme i slutscenen. En vecka för tidigt.
Clint Eastwood, Lee Van Cleef och Den Fule står uppställda en bit från varandra på en solbakad kyrkogård. Musiken växer i styrka, kameran kryper sakta närmare männens läderansikten. Allihop försöker stirra livet av varandra innan de drar snabbare än Kapten Haddock hinner öppna en flaska eldvatten …
Andra chansen blir ännu mer spännande.
Om kameran smyger sig tillräckligt nära kommer vi att se kalla svettpärlor under Jimmy Janssons lugg, nervösa ryckningar vid Sanna Nielsens ögonvrår och hur låtskrivaren Bobby Ljunggren ser ut som att nån spelar jazz med hans tarmar.
Skillnaden från en spagettiwestern av Sergio Leone är att tv-tittarna håller i revolvern. Och de tänker eliminera sex bidrag av åtta möjliga.
Den värsta sammandrabbningen står startfältets grand old dinosaurier för: Magnus Uggla och Nanne Grönvall. Och med tanke på olika omröstningar på nätet verkar det i skrivande stund som att Uggla behöver dansa en uppsluppen oompa-poompa-jigg i blommiga badbyxor för att överträffa Nannes energi.
Andra chansen är ett forum för lyckliga förlorare. Statistiken säger att ingen som hamnar här har nån chans i Globen.
Men i det nya upplägget spelar det ingen roll att kampen står mellan andrahandsval.
Här är verkligen själva tävlingsmomentet – de sex ovissa duellerna – kvalheatets viktigaste artist.
Andra chansen kan mycket väl bli mer rafflande än den stora finalen.
Hur det går? Vilka två bidrag som går vidare?
Försök inte.
Att tippa Andra chansen känns som att lägga sig i en giljotin.
Jag är inte riktigt redo att slå fast nånting ännu.
Men på söndag kommer ni säkert att hitta mitt huvud i en flätad, fransk korg.