En hårfin gräns mellan superhjälte och galning

Sylvia Balac

Sylvia Balac om olika sorters kattkvinnor

En Lady är finare än en Woman.

Med ett undantag.

När man sätter ordet Cat före.

Kvinnor och katter är en intressant kombination i populärkulturen.

Å ena sidan har vi Catwoman: Hon är en cool katt. Hon kör motorcykel. Spöar upp folk. Spränger saker. Kattkvinnor kan – uppenbarligen – själva.

Å andra sidan har vi ”Simpsons” Crazy Cat Lady: Hon är ensam, är manisk samlare,­ babblar osammanhängande och slänger katter på folk.
 

Högpresterande, supersexiga, stenhårda Catwoman och trasiga, alkoholiserade, mentalsjuka Crazy Cat Lady. Det är tydligt vem man helst vill efterlikna.

Jag har varit på en Halloween-fest där tre tjejer oberoende av varandra dykt upp I tajta Catwoman-fodral, men aldrig har någon klätt ut sig till Crazy Cat Lady. (Men det vore kul, köpa massa gosekatter och slänga på folk och skrika ”katter i allas byxor”.)

Men kanske är de inte så olika ändå, om man krafsar lite på de vitt skilda ytorna. I en tillbakablick i ”Simpsons” får vi se hur Crazy Cat Lady blev den hon är. Eleanor Abernathy – som är hennes riktiga namn – syns i ett klipp där hon åtta år gammal säger ”Jag ska bli advokat OCH läkare, för en kvinna kan ­göra vad som helst!”

Vid 24 års ålder springer hon också mycket riktigt mellan rättsalen och sjuk­huset.

Men åtta år senare är bilden en helt annan. Hon häller upp ett glas vin, klappar sin katt och tittar in I kameran: ”Jag är lite utbränd, så därför unnar jag mig ett glas med katten ibland. Kanske ska jag skaffa en kisse till ...”
 

Eleanor Abernathy försökte vara en stark och självständig Catwoman men till slut brast det för henne. För det är en hårfin gräns mellan att vara en superhjälte och att vara en galning.

Men är det nåt populärkulturen säger oss så är det att det att det är mer socialt accepterat att klä ut sig till katter än att dela lägenhet med dem.