Andreas Wijk om att komma ut som 29-åring
”Jag var superrädd”
Uppdaterad 2023-03-24 | Publicerad 2022-11-11
Det tog Andreas Wijk 15 år att våga komma ut som gay.
Nu berättar artisten om den inre kampen under uppväxten – och motståndet från kyrkan.
– Att som barn bära det var otroligt tungt, säger han.
I slutet av oktober publicerade Andreas Wijk, 29, en uppmärksammad video på Tiktok där han officiellt kom ut. Men vägen dit har präglats av motstånd från omgivningen.
Artisten och låtskrivaren föddes i Nybro utanför Kalmar. Med kristet troende föräldrar blev kyrkan en stor del av hans uppväxt och som ung var det omöjligt för honom att känna sig fri och vara sig själv.
– I det sammanhang som jag är uppvuxen i har det funnits en underton av att homosexualitet inte är rätt, säger Andreas Wijk.
Grät sig till sömns som 12-åring
Det gjorde att Andreas Wijk började må dåligt redan som liten.
– Jag tror att jag hade min värsta ångest jag när jag var 11–12 år. Att som barn bära det var otroligt tungt.
Under sin uppväxt gjorde han flera försök att komma ut – men misslyckades varje gång.
Och trots att Andreas Wijk levde ut sin artistdröm redan i mellanstadiet och gjorde det han älskade låg homofobin som en blöt filt över hela livet.
– Jag minns hur jag bar på den här smärtan. Då var det så svårt för mig att njuta av den succé jag ändå hade utåt sett i mitt liv. Jag gick i årskurs fem och turnerade med en barnpopgrupp på helgerna. Det var verkligen den livsstilen, ändå grät jag mig själv till sömns.
”Du måste vara gay”
Men inget stoppade honom från att göra det han tyckte om. Andreas Wijks intresse för mode och styling ledde till att han som 19-åring fick pris för ”Årets bäst klädda man”. En prisutdelning som borde ha varit ett stort ögonblick förvandlades snabbt till en mardröm.
– Jag kom upp på scenen och konferencieren sa rakt ut: “Du är snygg, du sjunger – du måste ju vara gay”.
Där stod en osäker 19-åring, som bara ville säga som det var – men som inträngd i ett hörn förnekade allt: ”nej, jag är absolut inte det”.
– Det plågar mig så otroligt. Jag önskar att jag kunde säga till den killen att “säg ja och stå upp för dig istället”. Men det gick inte då. Jag ville, men all skam sa att jag inte kunde.
Men till slut, nu, tio år senare, vågade han öppna upp sig. I videon, som i nuläget har nästan 20 miljoner visningar på sociala medier, spelar han upp sin nysläppta låt ”If I was gay” för sina föräldrar. De blir märkbart berörda.
”Det känns verkligen som att du på något sätt speglar hela ditt liv” säger hans pappa i videon och brister ut i gråt.
”Det sista jag ville”
I dag beskriver han sina föräldrar som ”sina största supportrar”, men resan dit har fått ta sin lilla tid.
– De är väldigt ledsna för den skada allt det här har gett mig men de är så peppade på att vara med och förändra. De har varit så otroligt formade av sin miljö och sin uppväxt, det var det enda de hade fått höra. Tänk att min pappa möter mig som kanske den första homosexuella mannen han någonsin pratat med. Det är klart att det blir en chock. De har hela tiden agerat utifrån kärlek men det här har, med deras kultur i ryggen, inte varit den bästa vägen. Och därför är det så vackert nu.
Att han publicerade videon beskriver han som ”det bästa som hänt”. Men med sin kamp i bagaget fanns en oro.
– Jag var superrädd. När man hela livet har mötts av hat för att man är gay så blir man självklart rädd för att det var det jag skulle få i klippet också. De enda hatkommentarerna jag fått är från andra kristna: ”Du kommer komma till helvetet för detta” och det gör mig så ledsen. De ska representera kärlek, men i stället... representerar de hat.
Och han tycker inte att någon egentligen ska behöva ta steget han precis tagit.
– Det sista jag egentligen ville var att komma ut. För jag tycker inte att det är rätt väg att gå 2022, vi måste normalisera det här. Därför blir det så vackert hur det här klippet landat. För jag säger faktiskt inte en enda gång att jag är gay i klippet.
