En seger för Lena Ph – även fast orkanen vann

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

ISTANBUL

Hon kunde som väntat inte ge orkanen från Kiev någon riktig match.

Men Lena Philipsson vann ändå.

Efter den här schlagerresan är hon återigen en av våra allra största popstjärnor.

Uttrycket "Vad var det jag sa" ligger egentligen inte för mig.

Men... ja: Vad var det jag sa?

Vi får verkligen åka till Kiev nästa vår.

Den fantastiske serben - som ni hemma i Sverige hade den goda smaken att rösta på - blev en verklig outsider.

Grekland utmanade.

Och Lena Philipsson blandade sig i toppstriden utan att kunna ta segern.

Med den förutsägelsen får man väl vara rätt nöjd (och jag noterar att det som vanligt är väldigt tyst i mailboxen när man har lite rätt...)

Man gladast är jag ändå för Lena Philipssons skull.

Efter allt tjafs om småländskan och hennes påstått överdrivna sexighet - som man menade skulle skrämma tittare i gamla öststater - befarade jag att omröstningen kunde sluta i ren förnedring.

Men osvensk som hon är var Philipsson som allra bäst, som allra mest lysande och som allra säkrast när det väl gällde.

Kalla mig töntig, men jag sitter här i den turkiska sammetsnatten en kvart efter sändningen och känner mig lite stolt över den blågula representanten i Istanbul.

Och som sagt:

På sätt och vis vann hon ju ändå.

Efter den schlagerresa som tog sin början i Malmö i mars har Lena Philipsson åter etablerat sig på den pophimmel hon valde att överge för tio år sedan.

Så, välkommen tillbaka, Ph.

Du har gjort dig förtjänt av den här framgången.

Ingen annan iscensatte en lika häftig och passionerad show.

Därför är Ruslana en mycket värdig vinnare.

Det är dock Serbiens fantastiska låt jag kommer att minnas från den här tävlingen.

Har blivit upplyst om att det går direktflighter från Stockholm till Kiev.

En rad mailskribenter hävdar tillika att den ukrainska huvudstaden - mina förutfattade meningar till trots - är både vacker och full av liv.

Så man kanske ska ta och se fram emot Schlager-EM:s 50-årsjubileum med viss tillförsikt.

Lena fick tolvor av Danmark, Finland, Norge och Irland. Från Estland och Polen kom tior. Där bor det folk med koll.

Efter deras snälla tolva hade vi i Sverige gott kunnat vara lite snällare mot Norge. Så dålig var Sørum absolut inte. Å andra sidan räddade vi dem från att bli nollade, så helt bittra kan väl grannarna ändå inte vara.

Schweiz, Grekland, Kroatien, Monaco och Holland hade fräckheten att nolla oss.

Det ska inte glömmas.

Belgien stod för kvällens stora fiasko. Men så gjorde Xandee ett riktigt katastrofalt framträdande när det väl gällde också.

Efter en vecka i den här defaitiska Formel 1-trafiken blir jag inte det minsta förvånad över att den fullständigt sinnesslöa klåpare till taxichaufför vi har oturen att hamna hos under finalkvällen inte bara kör vilse utan dessutom lyckas krocka med en stor jävla turistbuss.

Det är bara Guds försyn att yours truly inte slutar som våt fläck på turkisk motorväg.

Kan ni tänka er Lasse Sandlin sitta mitt i Black Army och skriva sina krönikor?

Eller presskonferenser befolkade av packade fans som står och jublar åt Lars-Tommy efter VM-kvalmatcher?

Well, så fungerar det när organisationen EBU arrangerar musiktävling.

Evenemanget ESC har, vad beträffar vår arbetssituation och därmed era möjligheter att få adekvat information, blivit ett skämt.

Okej, vi ses i Kiev våren 2005.

Herregud...

Per Bjurman