Hennes dödsångest – känslosamt och naket
Aftonbladets profiler tycker till om vinterpratarna
Jag är en av de där som har lite svårt för att förstå mig på mammor och pappor som bloggar och facebookar en massa om sina barn – och sprutlackerar nätet med bilder på dem i nya kläder/ute i snön/med en bulle i handen/sovande i tv-soffan.
Det är förstås så att varje förälder känner sitt eget barn bäst, men jag tycker inte att frågan är helt okomplicerad.
För alla vuxna människor får ju inte automatiskt ett gott omdöme i kombination med föräldraskapet. Och även små barn borde ha rätt till sin integritet – även om deras föräldrar inte har någon.
Men sedan finns det ju mammabloggare som faktiskt har någonting att säga också, och inte enbart slentrianpublicerar ”kolla vad mysigt vi har”-bilder ikapp med Bagge, Wahlgren och Graaf.
Sådana som Lotta Gray, som drabbades av cancer i tjocktarmen för ett par år sedan, och skriver om dödsångest i kombination med moderskap i sin blogg ”Vimmelmamman” – och vinterpratade om samma sak i P1 i går.
Det blev en känslosam och naken monolog, som fungerade som en allmängiltig påminnelse om livets skoningslösa förgänglighet och vikten av att leva i nuet – men också kändes som lite av en terapisession för upphovskvinnan själv.
Ungefär som jag kan tänka mig att bloggen har fungerat – som Gray för övrigt hänvisade till som ett arv för hennes son att ta del av.
Och det var en motivering till mammabloggandet som jag tycker mig kunna förstå.
Känslan av att lämna någonting efter sig till den man älskar mest, om man inte lever för att se nästa jul. Men jag undrar fortfarande hur resten av föräldrabloggar-gardet tänker.