Barn ska inte lära sig drömma om businessclass
Camilla Läckbergs resonemang provocerar mig
Det finns ingenting som provocerar mig mer än människor som är rika, eller “har det väldigt gott ställt”, som alltid när detta kommer på tal tourettes-aktigt måste skriva att de minsann arbetat hårt för att nå dit.
Nu snackar jag inte svenska dollarmiljardärer som oftast ärvt sina pengar, utan helt vanligt folk som av olika anledningar har rejält med pengar på banken och i fastigheter.
Jag har så svårt att förstå varför dessa människor försöker försvara sig, eller reflexmässigt prata om hur mycket de jobbar? Det kanske är hederlig svensk jante, eller är det ett sätt att visa att JAG minsann – till skillnad från andra klåpare – har förtjänat mina pengar.
Problemet är bara att hårt arbete inte är lika med ekonomisk rikedom. Det finns få som sliter lika hårt på jobbet som fattiga runt om i världen gör. När du säger att du har förtjänat dina pengar för att du jobbar hårt, säger du samtidigt att de som har mindre pengar inte jobbar lika hårt som du. Om hårt arbete hade varit likställt med många nollor på lönespecifikationen hade vi haft många fler miljardärer i Sverige än vi har.
Om det är något jag vill lära mina barn så är det just det. Men alla tänker inte likadant.
Camilla Läckberg med familj befinner sig just nu på Bali för att gå på bröllop. På vägen dit flög Camilla och maken Simon business, medan de fyra barnen satt ett antal skynken och rader bakom dem i ekonomiklass. Det här berättade Camilla Läckberg själv om på Instagram och förklarade det så här: “För mig handlar det om att lära mina barn pengars värde. Ser det som en gåva till dem att få en egen drivkraft” och “Jag vill de ska få uppleva stoltheten i att själv åstadkomma något och skapa sina egna förutsättningar.”
Hon vill, med andra ord, att de precis som hon ska få möjlighet att skörda frukten av sitt hårda arbete. Men det är ju inte sant att människor i regel får göra det, i alla fall inte om frukten är att flyga business, köra dyra bilar och bygga pool. När Läckberg sitter i business så gör hon det för att hon har jobbat hårt, men barnen har inte hunnit göra det och därför ska de sitta där bak. Jag undrar vad ett sådant påfund ger barnen för syn på andra människor. Betyder det att ingen som sitter i de trånga sätena runt omkring dem förtjänar att sitta i business? Att de saknar drivkraft, inte har åstadkommit något själva? Att de valt att inte skapa sina egna förutsättningar?
Det är mycket möjligt att Camilla Läckberg och andra föräldrar som resonerar likadant lär sina barn det här på andra sätt. Men symboliken i bilden hon la upp och hur det beskrevs i tillhörande text talar för sig själv. Och störigt nog blir jag provocerad.
Jag vet att världen är orättvis, att det är en dröm att sjuksköterskor ska ha råd att åka business. Men är det inte just sådant vi ska lära våra barn att våga drömma om? Fuck drömmar om businessclass.
Jag har två små barn och förstår att det här med barnuppfostran är snårigt och svårt och att man får kritik hur man än gör. Men för mig är vissa saker heliga. Att försöka lära mina barn att väldigt många förtjänar väldigt mycket mer än de får är en av dem. En annan är att målet med livet inte är att ägna sig åt lyxkonsumtion. Det är något vissa råkar få göra, ja, förmodligen även mina barn. Men den dagen ska de veta att det inte säger något mer om mig eller dem än att vi är några av de lyckligt lottade vars hårda arbete gett oss förutsättningar att leva gott.
