Netflix pinsamma och mentala rattfylla
Tv-serien ”Ancient apocalypse” ligger topp tio på Netflix.
Det är ännu ett skäl att fly till en annan planet.
Det dröjer inte länge förrän ”Ancient apocalypse” kör i diket.
I början av andra avsnittet tittar författaren Graham Hancock in i kameran och säger:
”Folksagor, legender, myter – för mig är det viktiga bevis.”
Ok.
Det förklarar en del, faktiskt. Som att Hancock lika gärna hade kunnat viga sitt liv åt att leta efter jultomten.
Vad är det här för en mental rattfylla?
I en normal värld borde ”Ancient apocalypse” ha blivit ett kort samtal i ”Ring P1”. I stället har serien blivit topp tio på Netflix.
I serien säger Graham Hancock att det har funnits en okänd och högt utvecklad civilisation under istiden som gick under i en global katastrof för över 10 000 år sedan. Apokalypsen påminner om syndafloden i Bibeln. De som överlevde utbildade mer primitiva kulturer i arkitektur och jordbruk. Hancock reser till olika ruiner i bland annat Indonesien, Mexiko och Ohio och hittar bevis överallt.
Graham Hancock lägger ner lika stor möda på sin riktiga livsgärning, att baktala och attackera arkeologer. Han utmålar dem som en lat elit som varken vill eller orkar studera saken närmare.
Varningsklockorna dånar.
Det krävs en viss narcissism för att driva ett ensamt korståg mot alla arkeologer, att inbilla sig själv att man har avslöjat något som i princip alla andra har missat i århundraden.
Om det fanns starka bevis för att ett sorts Atlantis har funnits på riktigt skulle ingen arkeolog våga eller vilja strunta i dem. Upptäckten vore tusen gånger större än Tutankhamons grav. I stället har en samlad yrkeskår avfärdat Hancock som en bluff.
”Ancient apocalypse” hade behövt fler kritiska röster. Om han ska fortsätta att kalla sig journalist är behovet akut. Men det handlar i princip om en monolog där Hancock ostört får sprida sina new age-fantasier.
Hur kunde tramset släppas på Netflix? Svaret finns kanske i en sylvass kolumn i brittiska Guardian. Chefen för plattformens dokumentäravdelning är nämligen Graham Hancocks son.
Tänka sig.
Eftersom showen innehåller dramatisk musik, att storyn har gott om cliffhangers och att Graham verkar van att stå framför en kamera är det inte konstigt att många blir trollbundna. Vissa vill tro på astrologi, tarotkort och scientologi också. Och att Gud skapade universum på sju dagar.
Det obehagliga är att ”Ancient apocaplypse” blir ännu en populistisk konspirationsteori i kriget mot fakta och vetenskap. I andra avsnittet pratar Graham Hancock med författaren Marco Vigato som har gett ut boken ”The empires of Atlantis”. Den amerikanska arkeologen John Hoopes har kallat Vigatos bok för en av de mest rasistiska böcker han har läst om vit makt.
Marco Vigatos teorier går ut att ett försvunnet vitt samhälle lärde världens urbefolkningar allt de kan. Hancock nämner inte hudfärgen på sin förlorade civilisation, men antyder mellan raderna att folket inte bär några drag av exempelvis östasiater, svarta och den amerikanska ursprungsbefolkningen.
Serien flirtar därför med en rasistisk tankefigur där våra riktiga urbefolkningar berövas på sin betydelse för människans utveckling.
”Ancient apocalypse” är rappakalja. Den borde inte ha släppts på Netflix. Det minsta bolaget kan göra är att placera den i samma kategori och genre som ”Sagan om ringen”:
Fantasy.
