Helge Skoog om sin mystiska sjukdom: ”Man måste inse när det är slut”

Av: Anna Shimoda, Hans Shimoda

Publicerad:
Uppdaterad:
Helge Skoog.
Foto: Stefan Jerrevång / TT NYHETSBYRÅN
Helge Skoog.

Helge Skoog, 82, har drabbats av en mystisk sjukdom och utreds nu av läkare.

Den folkkäre skådespelaren har dragit sig tillbaka och tackar nu nej till alla förfrågningar.

– Man måste inse när det är slut, säger han.

Folkkäre skådespelaren Helge Skoog har varit verksam sedan 60-talet och till hans mest ikoniska roller hör den som Ture Sventon i julkalendern från 1989 och i långfilmen ”T. Sventon och fallet Isabella”.

Han har också grundat Klara soppteater, varit en återkommande gäst i ”Parlamentet” samt agerat berättarröst under elva säsonger i TV4:s långkörare ”Halv åtta hos mig”. För att nämna ett axplock.

Minnet sviktar

I dag har Helge Skoog, som hunnit fylla 82 år, dragit sig tillbaka från rampljuset, och det på grund av sviktande hälsa.

– Man kan inte räkna med att man ska må bättre om man är så himla gammal, säger Helge Skoog, och förklarar att läkarna har honom under utredning:

– De håller på att utreda vad det är för mystiskt jag har drabbats av. Men det klarar de nog. Men mystisk sjukdom kan jag stå för att det är. Jag går väldigt dåligt och långsamt, det är väldigt svårt. Det ingår också i den här sjukdomen att man inte kommer ihåg något.

Tar sig runt med käpp

Helge Skoog berättar att han då och då försöker ta sig ut från lägenheten på Mariatorget i Stockholm för en kortare promenad.

– Det är skönt att komma ut ibland, men det tar lite tid att bara gå runt kvarteret. Med käpp kan jag i alla fall ta mig ut, men jag tar hissen. Men när jag glömmer käppen går det lite långsammare.

Får vi fråga hur länge du har varit dålig?

– Det får ni gärna göra, men jag kan inte svara på det riktigt. Det började lite successivt. Det är väl några år som jag inte varit på topp.

Bor dina barn i närheten och kan hjälpa dig?

– De bor ganska långt bort, men i Stockholmstrakten. Men jag får support av dem och andra. Så det är ett gäng som hjälps åt.

”Längtar efter applåder”

Får du fortfarande många förfrågningar om olika uppdrag?

– Jag har fått några förfrågningar som jag först tackade ja till. Men jag insåg sedan att jag inte kommer klara av det riktigt. Så nu säger jag nej till allting sådant. Men det är fortfarande trevligt att få frågan.

Längtar du tillbaka till scenen?

– Ja, det gör jag naturligtvis. Jag längtar efter applåder. Men man måste också inse när det är slut.

Hur känner du inför att åldras, har du åldersnoja eller är du relativt avslappnad kring det?

– Själva åldrandet känns väl okej, men döden är lite svårare att vara avslappnad inför.

Stolt över soppteatern

Hur tänker du kring det?

– Jag vet inte faktiskt… Det beror på om det blir en långsam och plågsam död då vill man helst avsluta det själv. Men det är inte heller så lätt.

Om du ser tillbaka på din framgångsrika karriär, är det något som ligger dig extra varmt om hjärtat?

– Ja, Klara soppteater och dess repertoar var en rolig grej som jag hittade på. Och att den fortfarande lever och är i full gång är roligt. Sedan har jag gjort många saker tillsammans med Janne Bergqvist som har varit roligt. Och Ture Sventon inte minst, det var väldigt trevligt. Det är väldigt kul att det sitter kvar hos så många fortfarande.

 

Publicerad:

LÄS VIDARE