Lukas Moodysson om nya ”Tillsammans 99”
Därför är inte Ola Rapace med i uppföljaren
Publicerad 2023-10-12
Med drygt 900 000 biobesökare och internationell uppmärksamhet, blev ”Tillsammans” en klassiker i svensk film.
Men någon uppföljare hade Lukas Moodysson, 54, inga planer på.
– Länge tyckte jag det var ointressant. Men så såg jag den gulliga bilden på Göran och Klasse framför mig. Göran som ville ha in fler i kollektivet nu när de bara var två kvar och Klasse som sitter där med sin vävstol, säger Lukas.
Göran och Klasse, det är förstås de två rollfigurer som Gustaf Hammarsten och Shanti Roney spelade i originalfilmen från år 2000. Den som skildrade ett proggigt vänsterkollektiv 1975. Vuxna människor som hade väldigt bestämda åsikter om hur de skulle leva sin liv, samtidigt som de var tämligen oansvariga när det gällde att ta hand om sina egna barn.
Lukas Moodysson (manus, regi) skildrade dem med både ömsinthet och humor.
I dag har uppföljaren ”Tillsammans 99” premiär. Kollektivet består nu bara av just Klasse och Göran som bor i en mexitegelvilla på landet (i verkligheten ett hus i den lilla byn Trädet i Västergötland). När Göran fyller år, bestämmer sig Klasse för att bjuda in kollektivets förra medlemmar…
– Mitt minne är att Lars Jönsson (producenten) vart fjärde år har sagt: Ska vi inte göra ”Tillsammans 2”? Han hävdar att det inte var så. Hur som helst, jätteointressant, har jag tyckt, säger Lukas när vi träffas på Hotel Rival i Stockholm, där han för några veckor sedan gjorde pr för filmen.
Därför är inte Rapace med som Lasse
Han är på strålande humör. Det har han inte alltid varit i sina möten med media, snarare lite njugg och ointresserad. Men inte nu. Och i måndags verkade han vara på toppenhumör under galapremiären i Stockholm.
Och så ändrade han sig alltså om att göra en uppföljare.
Frågade du vilka som ville vara med innan du började skriva manus?
– Nej, jag skrev färdigt manus och chansade. I efterhand tänkte jag att det var modigt. Fast jag skrev om manus så många gånger, så de fick se det när det var under utveckling. Men det var lite nervöst ändå.
Och alla ville vara med. Sedan är det några nya rollfigurer, spelade av David Dencik, Julia Heveus och Clara Christiansson Drake. Fast Ola Rapace ansågs inte tillräckligt rumsren av SF Studios för att få vara med, så hans roll Lasse spelas nu av Jonas Karlsson.
– Det var SF:s beslut, jag är inte så insatt i vad som gällde. Jag berättade kort för Ola vad SF hade bestämt. Sedan var det bara fantastiskt att Jonas Karlsson ville vara med.
”Sorgligt om jag inte ändrats på 25 år”
När första filmen utspelades 1975 styrdes Sverige av Socialdemokraterna och Olof Palme (1927–1986) var statsminister. När den hade premiär var det fortfarande sossar vid makten och Göran Persson var statsminister. Precis som när nya filmen utspelas, året innan, 1999.
Nu är det nya tider, med Moderaterna vid makten och Ulf Kristersson som statsminister, stöttad av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.
Men Lukas tycker inte någon av filmerna ska ses i den kontexten, att de är så jättepolitiska.
– Första filmen var väl en ganska positiv skildring av vänsterkollektivet, men de var ju lite stolliga också. I nya filmen gör några av dem, främst Olle Sarris rollfigur, upp med sitt förflutna, men några fortsätter också att leva i drömmen om ett annorlunda liv.
– Det vore väl sorgligt om jag inte själv hade ändrat mig lite på 25 år. Det är så skönt, jag kan hitta på att andra människor säger vad jag tycker i filmen. Då kan jag tycka olika saker, i stället för att skriva debattartiklar (skratt).
Pratat om ”de mörka åren”
I en intervju nyligen i tidningen Vi pratar Lukas om ”de mörka åren”, utan att närmare gå in på vad han menar med det, men att det blev bra när han skaffade hund.
Samtidigt har det bevisligen gått rätt många år när han efter den internationella filmen ”Mammut” (2009) med Michelle Williams och Gael García Bernal, som halvfloppade, ”bara” har gjort filmen ”Vi är bäst!” (2013) och tv-serien ”Gösta” (2019) för HBO Nordic, som strömningstjänsten hette då.
Hänger ”de mörka åren” ihop med att du inte gjort så mycket, att du haft ångest för att inte kunna försörja dig och familjen?
– Nu snokar du lite grann här…, säger Lukas, utan att egentligen riktigt svara på frågan.
– Det finns nog i alla människors liv tider när man tycker saker är svårare. Sådana perioder har jag haft. Känner jag mig deppig är det svårt att skriva och har man svårt att skriva känner man sig lite deppig.
– Hundar ger mycket glädje i livet. Det gör att man är ute mycket i naturen och med åren har naturen, skogen och landsbygden blivit allt viktigare för mig.
(De som vill fördjupa sig i Lukas hundintresse får läsa tidningen Vi, där intervjun nästan handlade mer om hundar än om nya filmen. Mitt intresse för hundar, och kunskaper om dem, handlar enbart om de är små eller stora, och i så fall potentiellt farliga…)
”Gick nog lite över gränsen där”
Hans intresse av naturen kommer sig säkert av att han ärvde sin fars gård (dock inte längre något fungerande jordbruk) i en by i Småland, där familjen tillbringar ganska mycket tid. Det var också kring den gården han spelade in det mesta av tv-serien ”Gösta”, där Vilhelm Blomgren spelade en väldigt snäll människa.
Lukas gillar uppenbarligen snällhet. Gustaf Hammarstens rollfigur i ”Tillsammans”-filmerna är också en väldigt snäll person.
– Gösta i tv-serien gick nog lite över gränsen där… hos Göran är det bara ett av många spår. Men fokus i filmen är ju inte att det handlar om hans snällhet, utom om kollektivet i stort.
Lukas säger att han inte blev knäckt av det svala mottagandet av ”Mammut”, en film jag personligen tycker är djupt underskattad.
– Vad kul att du tycker det… Minnet av ”Mammut” i dag var att det var ett för långt projekt, för mycket pengar, för stort, helt enkelt, jag kunde inte navigera i det. Jag har numera ingen lust att åka runt i världen och smutsa ned jordklotet.
– Det blir bättre stämning och resultat med mindre budget och färre inspelningsdagar.
Älskar TV4-realityn
En sak som orsakade bråk i kollektivet i första filmen var om man skulle få titta på tv eller inte.
Lite fördomsfullt, kanske, tror man väl inte riktigt att den store och seriöse regissören Lukas Moodysson sitter och tittar på enkla underhållningsprogram på tv. När vi pratar om att vi båda har ganska nyligen utflugna barn, kommer det sensationella avslöjandet:
– Vi (han och hustrun Coco Moodysson, serietecknare) tänkte att nu slapp vi laga mat och kunde äta knäckebröd varje kväll. Men det har blivit så att vi lagar riktiga middagar. Nu är det ju så att vi umgås hela dagarna då båda arbetar hemma, så när det är dags för middag, då tittar vi på tv samtidigt.
– Och nu har vi gått och längtat efter ”Robinson”. Det är en helig grej, jag älskar serien sedan fyra, fem år tillbaka.
Hur skulle du själv klara dig på ön?
– Otroligt dåligt. Jag gillar naturen och sådant, men är svag och jag vill ha det bekvämt… men det skulle vara lockande att se vad folk tyckte om mig och hur jag skulle klara mig. Men det låter bara som en bra idé i teorin.
