Jag väljer rätt sorts killar

Det krävs mer än ett genuint intresse för ”Skärgårds-

doktorn” för att få unga fröken Ebba Hultkvist på fall.

Puls Dan Panas har träffat en skärgårdsklippa som nu blir ”Festival”-brud.

- Hon kan väl heta Wilma,

föreslog jag lite käckt efter ultraljudet.

Mitt pucko.

Sedan blev jag fullständigt sågad av min flickvän som förklarade hur patetiskt och fullständigt fantasilöst det var att döpa sitt barn efter någon i tv.

På midsommarafton 1998 var jag rätt glad att hon fått bestämma.

När den värsta förlossningsdramatiken var över tassade jag försiktigt förbi små snusande knytena på Södersjukhusets babyavdelning bara för att kolla in hur kreativa de andra nyblivna föräldrarna varit.

Wilma, Wilma, Wilma...

Och det var ändå bara den dagen på just det sjukhuset.

Det här är en rätt charmig historia - tycker jag själv.

Men Ebba Hultkvist ger mig en blick som om jag vore det första levande beviset på liv i yttre rymden.

Typ.

- Va! Är det sant? Menar du att ditt barn också heter” nähä. Det verkar jättekonstigt om det beror på tv. Jag tror inte det.

Ebba har fel.

Visserligen var ”The Flintstones” en av de mest sedda filmerna i Sverige säsongen 1994-1995, men jag är fullständigt säker på att det inte var Fred Flintas fru som var orsaken till att 1 139 flickor döptes till Wilma förra året - och bidrog till att namnet blev det tredje populäraste under 2000.

”Skärgårdsdoktorn” däremot...

Men tjejen som personifierat oskuld, ljumma vindar och den polaroida drömmen om den blonda svenska sommaren sedan hon var 12 år fortsätter att slå ifrån sig.

- Det känns inte som det är jag som gjort Wilma till ett populärt namn. Det var inte jag som kom på att min rollfigur skulle heta det. Det är hela serien, skärgården och allt.

Tror du inte att det beror på att folk faktiskt gillade dig?

- Nej, det tror jag inte. Tittarna känner inte mig och vet faktiskt inte hur jag är.

Du måste ha gått den avancerade kursen i ödmjukhet?

- Nej, men det är bra att vara ödmjuk - åtminstone i intervjuer. Annars ångrar jag mig bara efteråt.

Om det här inte varit en intervju...

- ...så hade jag säkert svarat annorlunda på alla frågor som du kommer att ställa.

Det är skinn på den näsan.

Från en nyflådd buffelhjord.

Ebba har byggt en

brandvägg mellan sig och Wilma.

Hon dödar effektivt varje försök att hitta likheter mellan henne och rollfiguren.

Inte så smaskigt.

Men hälsosamt.

Tidningar gör helsidor om Wilmas första kyss - okej.

Ebba kysser en hemlig pojkvän - ska du skita i.

- Det värsta var framsidan på en veckotidning, jag tror det var HäntExtra eller nåt sånt. Det stod: ”Pojkvännen: Därför är det häftigt att vara kär i Wilma”. När man öppnade tidningen var det killen som spelade mot mig i ”Skärgårdsdoktorn” som berättade att det var kul att spela mot mig.

- Det är helt sjukt. Jag var 16 år. Ska man behöva stå ut med sånt då? Jag fattar inte att vuxna människor gör så där.

Men jag har faktiskt en ännu tyngre grej i rockärmen. Om man matar in Ebba i dataprogrammet Doctor Love på nätet visar det sig att hennes perfekta partner är - prins Carl Philip.

Prinsessan Wilma av Sverige.

- Åh ja (skratt), det är alldeles sant. Vi träffades förra våren och vi har det jäkligt bra ihop. Det blir bröllop om några månader.

- Allvarligt talat har jag aldrig träffat honom.

Men du har pojkvän har jag läst?

- Det känns onödigt att svara på det. Bara för att man är tjej och 17 år förväntas man liksom berätta allt. Men jag vill inte. Vi är faktiskt jättemånga som inte vill det.

- Det är inte så att jag är jättehemlig med mitt privatliv. Jag kan berätta en del saker om mig själv. I ”Sen kväll med Luuk” visade jag till exempel upp min första dagbok” som det i och för sig inte stod särskilt mycket i (skratt). Men sånt som vad min pojkvän heter är onödiga grejer.

Är det fler killar som är intresserade av dig sedan du blev känd?

- Så här är det, jag skulle aldrig kunna vara intresserad av någon som bara sett mig i tv och tyckt att ”den där tjejen var ju snygg”. Jag bryr mig inte om det sitter någon som kollat in mig och vill bli tillsammans med mig.

- Det är inga killar att lägga på hjärnan. Dem skiter jag i. Jag hade väl varit helt dum i huvudet om det varit på något annat sätt.

- När jag blir tillsammans med någon handlar det absolut inte om att han tycker att det är häftigt att jag är känd. Men det är så självklart så egentligen ska jag inte behöva förklara det. Och jag är faktiskt väldigt bra på att skilja på de killar som är intresserade av mig bara för att jag varit på tv och de som tycker om mig för den jag är.

Riktig kärlek är viktig, förstås?

- Ja, men jobbig också. Eller, egentligen är inte själva kärleken jobbig, men förhållanden kan bli komplicerade.

Hur då till exempel?

- Jag vill inte ge några exempel. Förhållanden kan bli komplicerade precis som de kan bli jättebra.

Läser du själv om andras privatliv?

- Nej, åtminstone inte i skvallertidningar. De är nästan det vidrigaste jag vet. Däremot är det kul att få veta hur någon är - om de är helt blåsta eller intressanta.

I bioaktuella ”Festival” dumpar Ebbas rollfigur Lina sin hyfsat otrevlige pojkvän Calle ( Jesper Salén) och blir kär i rockstjärnan Marc ( Martin Aliaga) mitt under brinnande Arvikafestival.

För Lina handlar det om frigörelse på flera plan: att våga trotsa de överbeskyddande föräldrarna och dra iväg på festival, att våga ta till sig en ny verklighet och att ta kommandot över sitt eget liv.

- Det är kul att få spela någon som förändras så mycket som hon gör.

Och så är Lina lite farligare och mer vågad?

- Hon är i alla fall inte lika ordentlig som Wilma. Men hon är ingen värsting precis. Hon vågar bryta med sina föräldrar och skita i vad de tycker.

Före filminspelningen hade du aldrig varit på en festival?

- Nej, det är sant.

Du kanske är lika hårt hållen som Lina?

- Nej. Lina är ju lika gammal som jag är nu och nu skulle jag nog fått åka på festival för mina föräldrar - men inte när jag var yngre.

Har du gjort någon tonårsrevolt?

- Jag vet inte, det är svårt att svara på frågan eftersom jag är tonåring just nu. Ställ frågan till mig när jag är 27 och fått mer perspektiv.

Har dina föräldrar haft orsak att hålla koll på dig?

- Nej, inte mer än andra föräldrar har. Jag är normalhållen, de frågar var jag ska sova, vad jag ska göra och vart jag ska. Och det kan jag svara på tycker jag.

Mamma är lärarinna och pappa är ekonom.

Ebba är den enda i familjen som valt ett konstnärligt yrke.

- Men det beror inte på något uppror. Varför ska man bli det föräldrarna är? Jag kanske blir ekonom till slut, jag vet inte. Vad jag vill ändrar sig så mycket hela tiden.

I soundtracket i till ”Festival” medverkar Håkan Hellström, The Ark, Sahara Hotnights, Andreas Johnson och Caesar”s Palace.

Men inte Ebba Hultkvist.

- Jag gick i musikklass från fyran till nian. Jag tycker verkligen jättemycket om att sjunga.

Din pappa i ”Skärgårdsdoktorn”, Samuel Fröler, har gått ett steg längre och släpper en platta i vår?

- (skratt) Ja, jag blev verkligen förvånad. Jag hade ingen aning om det. Det vore verkligen kul om det gick bra.

Har han sångröst egentligen?

- Det får man väl höra. Jag har nog aldrig hört honom sjunga, åtminstone inte på allvar. Men det kan nog funka.

- Jag hörde att det skulle bli en popplatta. Är det det?

Ja.

- Kul, det hade jag aldrig trott.

Till vardags ser Ebba inte så mycket av de gamla motspelarna i ”Skärgårdsdoktorn”.

Men ibland åker kassetterna med gamla avsnitt av serien in i videon hemma.

Vid familjehögtider och julaftnar, typ?

- Nej (skratt). Vi kollar nästan aldrig faktiskt.

- Fast jag skulle ha sett ett avsnitt när min syster var hemma över julen. Hon bor utomlands annars. ”Du och jag kan väl ligga i soffan och titta på ”Skärgårdsdoktorn”, tyckte hon. Det var kräftskiveavsnittet, hennes favorit. Men till sist blev det aldrig tid att titta.

Det finns något väldigt

motsägelsefullt hos Ebba - en kontrollerad sida tycks hålla tillbaka ett bubbligare och pratigare drag hos henne.

- Egentligen är jag väldigt öppen och spontan. Jag tänker inte så mycket på vad jag säger förutom i intervjuer. Men de som känner mig bra vet att jag är rolig.

Ja, det är faktiskt lite värre än så.

- Jag har en helt sjuk humor tillsammans med mina kompisar som fler och fler blir involverade i. Den har sakta tagit över mitt liv sedan jag var 12 år, säger Ebba.

Men när jag ber henne ge ett exempel åker ridån ner.

Varningsskylten ”privat mark” börjar blinka.

- Det går inte att beskriva den här humorn. Skulle du höra mig och mina kompisar skulle du inte fatta vad vi pratade om. Du skulle tro att jag var helt sjuk i huvudet (skratt).

Kolla på trailern till Festival

Dan Panas