Det är meningslös förnedring
Helena Trus om spritkaoset i ”Paradise Hotel”
Gränsen är hårfin i ett program som "Paradise Hotel".
Men den borde gå vid meningslös förnedring.
De flesta av oss har varit med om en riktig praktfylla.
Och den är sällan vacker.
Jag hade en i våras. Jag bölade, sluddrade och blev utslängd av vakten.
Ångesten dagen efter var inte nådig.
Och jag kan knappt tänka mig graden av ångest om det här dessutom hade filmats, klippts ihop och kablats ut till hundratusentals hushåll.
I måndagens avsnitt fick vi se en rejält överförfriskad Ylva Fogel. 19-åringen står och vinglar och sluddrar i baren, så full att hon knappt kan äta chipsen utan att dippen rinner ur hennes mun. Dagen efter vaknar hon i våndor – hon minns inte gårdagen, men undrar varför någon har bytt trosor på henne.
Är det här bra tv?
Nej.
Här borde givetvis produktionen ha gjort en avvägning vad som är underhållande och vad som bara är osmakligt att profitera på.
Det är klart det att spännande att se det guppas under täcket. Man står ut med att de röker mer än skådisarna i ”Mad men” och det är en del av leken att de spelar på varandras känslor och svagheter.
Jag kan till och med acceptera att TV3 till viss del använder alkohol som smörjmedel när det behöver hända något i programmet.
När deltagarna går in i huset är de väl medvetna om spelreglerna. De vet att de kommer filmas 24 timmar om dygnet och i kontraktet ger deltagarna sin tillåtelse till produktionen att välja fritt i material till de i hopklippta programmen.
Men, med den här överenskommelsen kommer ju ett ansvar.
Dels från deltagarna själva att tänka på vad de gör och inte gör. Dels, eller snarare främst, från produktionen att dra den gränsen. De sitter på en oerhörd makt över ungdomarna i huset och man får inte glömma att flera av deltagarna är tonåringar.
När jag intervjuade Saga Scott i förra veckan bedyrade hon att produktionen hela tiden såg till att deltagarna åt ordentligt och inte drack för mycket.
Det brast den här gången.
I det här fallet borde produktionen ha gått in, hjälpt Ylva till sängs och valt att klippa bort det.
Gränsen i ett program som ”Paradise Hotel” är hårfin.
Men den borde gå vid meningslös förnedring.