Stilkurs i saltstänkt spamiljö – jag är redo

Magister Karl Lagerfelds nya utmaning? Bilden är ett montage.

Det är inte det att jag inte gillar att ha kläder på mig.

Jag fattar bara inte vad en stil är.

Zandra Lundberg.

Jag tänker på Lady Gaga.

Hon har ju en stil.

Man inbillar sig att hon står på huvudet i maskeradlådan, rotar runt bland Babsanperuker och nätstrumpbyxor, bara för att hon ska springa över till ­kiosken på andra sidan gatan och köpa tuggis.

Sedan har vi modebloggarna. De har ju också stilar.

Tror jag.

I mina ögon ser det mest ut som att allihop hängt på sig något svart och staplat ut genom dörren på höga klackar. Ni får ursäkta den absurda generaliseringen, jag kan bara tala om de jag har sett. Och jag har självklart inte scannat av alla tusentals modebloggar. (Då skulle jag få be om värdefulla jobbtimmar från mina chefer, vilket knappast hade varit särskilt populärt. ”Vad tror du om att jag tar några månader, sätter mig och bläddrar igenom varenda svensk modeblogg?” ­Hade väl fått sparken på stört.)

Men ja, jag har grubblat en del på det här med stil.

När HAR man en stil?

Jag skulle allvarligt talat vilja gå en helgkurs. Förslagsvis på något vitt och luftigt spa i saltstänkt, algosande skärgårdsmiljö. Den här SUPERDUPER-­stylisten Jonas Hallberg och modeskranglet Elin Kling – och kanske, om budgeten tillåter – Karl Lagerfeld skulle få ställa sig och rita mindmaps och kludda på whiteboardtavlor.

Gå till botten med den här skiten en gång för alla.

Jag läser i diverse mode­magasin att man kan vara ”preppy”, och man kan klä sig som en gubbe och ”vardagssportigt”. Det finns egentligen inte några regler! Har man lust så kan man klä sig som en ­Tele2-försäljare, frånskild Mallorca­kärring, en nedsupen Rhodosturist eller bara smeta in sig med bajs som Jockiboi gjort på sin bloggheader.

Allt är tillåtet.

När jag var yngre och skulle forma min stil beställde jag rakt av det som modellen hade på sig i postoderkatalogen. Sedan blev det ju som det blev.

Det händer, ungefär en gång om året, oftast på våren, att jag bestämmer mig för att skaffa en stil. Vad det nu är.

– Gå bara och bryt mönstret! Köp något som du inte skulle ha köpt vanligtvis! Våga testa något nytt! säger min kompis.

Så går jag in i de här obehagliga haven av kläder som kedjorna tillhandahåller.

Sedan kommer jag hem med ­påsar fyllda av prickiga strumpbyxor och shorts med midja så hög att den slutar någonstans vid halsen och oftast brukar det bli något plagg i knallig färg.

När jag sätter på mig allt känns det som att jag vore utklädd.

Ja, det påminner faktiskt lite om Lady Gagas jag-ska-bara-köpa-tuggummi-look.

Kanske jag är något på spåren ändå.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln