Filip och Fredrik är som ett ligg med någon man är kär i
Då: stinkande ljusblåa jeans.
I dag: Filip och Fredrik.
Konstigt nog var det aldrig någon som frågade vad fan det var som luktade.
Jag gick i högstadiet och om jag inte missminner mig nu så hade jag samma ljusblåa jeans i över ett år. Och vad jag kan komma ihåg så blev det aldrig av att tvätta brallorna under den här perioden, Cheap Monday-Örjan som förespråkar att man ska ha sina jeans tills det börjar växa larver i dem hade varit stolt.
Det var helt enkelt inte några andra byxor som dög – en slutsats jag drog dag efter dag efter dag.
Men otroligt nog stod jag ändå – vareviga morgon före skolan – med garderobsdörrarna uppslagna och bläddrade igenom högarna av jeans, i hopp om att jag skulle hitta ett par som var bättre.
Det gjorde jag inte.
Filip och Fredrik är i underhållnings-Sverige vad de ljusblåa jeansen var i garderoben i högstadiet.
Hur jag än vrider och vänder på det, hur mycket jag än försöker med ”Solsidan”, ”Kontoret”, ”Grotesco”, ”Mia och Klara”, Raw comedy och Peter Magnussons samlade verk, så känns det ändå inte rätt. Även om jag så lade hela sommaren på att ögna igenom allt nöjesaktigt som manglats ut till svenska folket de senaste tio åren skulle jag med 99,8 procents säkerhet ändå falla tillbaka på Filip och Fredrik.
Flera gånger i veckan försöker jag mig på något nytt. Oftast någon annan podcast. Det känns alltid lika vidrigt. Det är orättvist att ens jämföra dem med exempelvis Luuk och Lokko. Som att inbilla sig att ett ligg med en kille man är kär i och något drägg man släpat hem från grillkioskkön 04.35 en söndagsmorgon ska vara lika bra.
Jag såg deras show ”Jakten på den försvunna staden” på Rival i Stockholm i söndags. En fantastisk, rörande, vacker och hysteriskt rolig historia. Och det slog mig med full kraft hur stolt jag är som lever i den tid som Filip och Fredrik verkar.
Det är inget annat än humorperfektion.
Varenda liten bisats i deras podcast, alla bra-eller-anus-frågor i ”High chaparall”, discobussen i ”Grattis världen”, scenen där Elin ska göra sitt körkortsprov i ”Lite sällskap”, Louise som begraver sina testiklar till sjöss i ”Får vi följa med?”, Fredrik som äter av sig själv i ”Boston tea party”, duons insats i ”På spåret”, avslutningen på ”Jakten på den försvunna staden” när hela publiken står upp och sjunger.
Det är fanimej ligg med kille man är vansinnigt förälskad i.
Det är härligt mjuka byxor med perfekt passform som man drar på sig för 365:e dagen i rad.
Veckans
LÖRDAG
Tillbringar kvällen i Malins kök med en bag-in-box Riesling.
Vuxenlivet blir inte mer vuxenliv än så här.
SÖNDAG
Ser Filip & Fredrik på Rival.
Bäst.
MÅNDAG
Träffar mäklare som ska sälja lägenheten jag bor i. Får instruktioner om homestyling. Tänker att man ska gå emot strömmen och kanske inreda som efter en bättre sommarfest. Tomflaskor, askkoppar och någon långhårig som sover i ett hörn!
TISDAG
Släpar mig till gymmet efter en veckas uppehåll. Ibland krävs det sju dagars frånvaro för att de fria vikterna på gymmet ska kännas inbjudande igen.
ONSDAG
Möte med bank. Lägenhetsvisning. Köpa glödlampor.
Köpa batterier. Livet har varit mer upphetsande än så här.
TORSDAG
Kristihimmelsfärdsdag. Ledig dag.
Sovmorgon och mjukglass, två saker jag ALDRIG får nog av.
FREDAG
Klämdag! Jag har aldrig unnat mig en klämdag tidigare, men i dag var det dags. Nästan så att jag får lite prestationsångest. Jag måste ju MAXA den här lediga tiden, tänker jag, och så jag kastar mig i soffan och tittar på ”Girls”.