Ernst: ”Jag har kommit min son närmare”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-25
Kirchsteiger senior och junior jobbar ihop
Ågs bruk. För Ernst Kirchsteiger är sommaren lika med jobb – och att vara borta från familjen.
Men i år har han sin äldsta son Sebastian med i produktionen.
– Att få umgås som far och son och samtidigt kollegor är underbart, vi har kommit varandra mycket närmre, säger Ernst.
– Är det redan klart? Jag sitter här och pillar med tånaglarna och bara pratar, det är hur skönt som helst, säger Ernst Kirchsteiger, 51, besviket när jag meddelar att intervjutimmen är slut.
Att hans bara fötter har hamnat i fokus tycker han är roligt men samtidigt lite förvånande.
– Jag har gått barfota i hela mitt liv. De är ett par högst ordinära 45:or. Lite lätt behåring på fotryggen, men annars bra – inga förhårdnader och konstigheter. Nu börjar de dessutom bli lite bruna, lite grekisk farbror sådär.
Älskar augustikvällar
Vi besöker inspelningen av ”Sommar med Ernst” utanför Falun. De håller på att spela in sista avsnitten av programserien och Ernst ska snart få semester.
– Sommaren är ju min högsäsong jobbmässigt. Jag och familjen har vant oss att ha det såhär. Jag är iväg och jobbar intensivt i två veckor sedan hemma och laddar i en vecka innan jag åker igen. Jag har hållit på så i tio år.
Är det tråkigt att missa sommaren med familjen?
– Jag är ledig på hösten och älskar de mörka augustikvällarna med kräftfiske, tända ljus och att laga middagar och bjuda över kompisar. Sitta länge och dricka snaps, gapskratta och slå sig för knäna – nä, jag är hellre ledig senare på året än mitt i sommarlovsruschen.
Och hela familjen behöver han inte vara utan – tv-teamet har nämligen fått en ny produktionsassistent.
– Ja, min äldste son Sebastian är med så vi får pappa-son-kvalitet på jobbet. Tv-teamet ringde upp honom utan att fråga pappa först haha. Det är jättekul att betrakta sin son på avstånd och se hur han fungerar ihop med andra - och vi har kommit varandra mycket närmre.
”Jag blev lite blyg”
Ernst är tyst en stund.
– Jag är stolt över att han faktiskt... för någonstans... så måste han väl ändå känna att ... att jag är en okej farsa. Håhå, märkte ni att jag fick ta i för att säga det. Jag blev lite blyg hahaha.
Ernst skrattar högt och slår sig generat för kinderna. Han tar en klunk vatten och pekar mot vattnet.
– Här håller vi på och bygger en flytande bastu. Det kommer bli jätteskönt för familjen att guppa ut på sjön och basta och kanske fiska en abborre.
Varför valde ni att komma just hit och bygga?
– Det är en så himla spännande plats här med järnbruket bredvid. Och min ambition är ju att visa delar av Sverige som inte är visade. Jag är ju trots allt en invandrargrabb och extremt stolt över det här landet. Första året som jag gjorde ”Sommartorpet” kunde folk inte säga mitt namn och då sa det ”Titta där går torpet”. Då blev jag jävligt stolt, jag blev ihopkopplad med det svenskaste av alla svenskheter – torpet – det kan de få skriva på min gravsten.
Ingen extreme makeover
Är det många som skriver brev till programmet och vill få hjälp?
– Herregud de slutade räkna vid 8 000 brev, vi måste ju stänga lådan till slut. Om jag vill hedra mig själv så måste jag säga att det tyder på någon form av förtroende. De vet att jag inte spårar ur. Vårt program bygger inte på att vi ska fösa ut folk och de ska komma hem och skrika ”oh my god”, utan det handlar om samförstånd. Jag skulle aldrig hålla på med extreme Ernst makeover.