Bridesmaids – en av årets mest överskattade filmer
Jag har en gång blivit kallad humorhatarinna av en landsortskrönikör, jag tror att det var i Judd Apatow-sammanhang. Jag tror tyvärr att jag måste hoppa upp på den där humorhatarhästen igen.
Ni och jag måste faktiskt prata en stund om ”Bridesmaids”, en av årets mest överskattade filmer. Eller, jag hatade den verkligen inte. Men, den kallades ”revolutionerande”, ”lysande”, ”helt egen”, ”i det stora hela perfekt”. Någon pratade om ”kvinnlig humor utan skyddsnät”. Och jag ställde mig ... lite frågande. ”Bridesmaids” är visserligen oerhört rolig mellan varven, och stundtals fin och rörande – men fläckvis också ganska tramsig. Enkel. Och det där om att kvinnor alltid måste rivalisera som småbarn? Och, kåt tjockis-skämt hörrni? Överorden handlade förstås mest om en ledsam kombo av svältföddhet och ickeexisterande förväntningar – från både publik- och filmbolagshåll – på just roliga kvinnor på duk. År 2011! 2012 både hoppas jag på, och förväntar mig mer. Mycket mer.
Här är årets...
... mesta ångest: ”Blue valentine” slet hjärtat ur kroppen. Vilket spel!
... vackraste slutscen: ”Melancholia”. Att jordens undergång kunde vara så hoppfull, magisk och varm!
... stördaste: ”Dogtooth”. Svart otäck och rolig.
... roligaste: ”The trip”, som också var hjärtslitande sorglig och fin.
... mest missförstådda: Utskällda ”Sucker punch” är råförbannat feministisk, inte sexistisk.
... meskalinigaste: ”Rango”. Som om en animerad terrariekameleont parat sig med Hunter S Thompson.
... överraskning: ”Monsters”. Lågbudgetaliens som gick direkt till dvd, men sopar mattan med både ”Super 8” och ”District 9”.
... bästa svenska film: ”Apflickorna”. Vilken långfilmsdebut!
... näst bästa skilsmässa på film: ”Nader & Simin – En separation” Inte lika bra som ”Blue valentine”, men fantastisk.
... skräck: ”Contagion”. Steven Soderbergh fick jordens pandemikollaps att framstå som högst trolig.
... soundtrackmakare: Cliff Martinez, som stod för både ”Contagion”- och ”Drive”-musiken.