Markus Krunegård: På turné ska man ha kul

Efter två års pandemitillvaro kliver Markus Krunegård upp ur sin källarstudio på Södermalm och ger sig ut på turnén ”Krunehof” – och han ser fram emot att möta publiken.

– Att någon vill höra det man skrivit och se hur man apar sig på scen – då måste det ju vara en fest, säger han till TT.

Bakom en anonym garageport på Södermalm i Stockholm i ”lokalen under sushin” har Markus Krunegård tillbringat mycket av de senaste två årens pandemitillvaro.

Här i en källarstudio, med en grön plyschfåtölj som sett bättre dagar, maskeradmasker på väggarna och utrustad med en ansenlig samling instrument, har han skrivit förra årets två fullängdsalbum – ”Tutti frutti – från lokalen under sushin”, som släpptes i maj, och ”Kemtvätten”, som kom i november.

I vår är det dags för Markus Krunegård att dra ut på ”Krunehof” – den första Sverigeturnén på flera år – där tanken är att publiken ska känna sig som att den befinner sig på den där stimmiga, lite stökiga älsklingskvarterskrogen – som för många kan kännas som ett andra vardagsrum.

– I stället för att växla upp till ishallar där man bara blir besviken på akustiken är min ambition att det ska se ut som ”Harry's” gjorde för tio år sen – och att publiken ska ha en helkväll. Men visst, jag har insett att många av lokalerna där vi ska spela inte ser ut så – så kanske kommer det bara att se ut som ett konstigt politiskt möte, säger han.

”Har aldrig tråkigt”

Trots att de senaste två åren på många sätt har lagt en våt filt över musikbranschen har de för den svenske artistens del också inneburit möjlighet till reflektion och mer tid till att skriva inte bara ett – utan två – fullängdsalbum. Själv säger Markus Krunegård att han är bra på att sysselsätta sig själv – vilket kom väl till pass i pandemistiltjen.

– Jag är väldigt tacksam över att jag har odlat sidan av att kunna hitta på saker – jag har aldrig haft tråkigt. Inte som de där som var snygga när man gick på disco och alltid blev uppbjudna och aldrig behövde hitta på något själva. För dem blev det ”vad fan ska jag göra nu?” när de inte blev uppbjudna längre, säger han och fortsätter:

– Ärligt talat har det varit ganska skönt. Krogen stängde elva, vilket var perfekt. Då blir man inte för full. Vem vet – det kanske öppnar nostalgicoronabarer i framtiden?

Att nu få ge sig ut på vägarna och se hur de nya låtarna tas emot efter de senaste två årens konsertstopp är dock något som Markus Krunegård längtar efter.

– Det är när man spelar som man märker om det är någon rad eller några låtar som folk har haft någon nytta eller glädje av. Att göra musik för musikens skull är också kul, men det är som ett bageri där man bara plastar in kakorna och skickar i väg dem och aldrig ser om någon gillar dem, säger han.

”Turné är lön för mödan”

Utöver turnén och medverkan i mat- och musikprogrammet ”Benjamins” – där han gästar ”Så mycket bättre”-kollegan Benjamin Ingrosso – i vår, skriver Markus Krunegård också på en ny skiva – där texterna är på hans andra modersmål – finskan.

– Jag har ju inga kontakter i Finland, men man måste hitta på något som känns spännande och det gör det här. Arbetsnamnet är ”Nokia och Ericsson” – men det vet jag inte om man får döpa den till. Men det skulle vara kul att spela på platser över hela Finland – jag ser framför mig hur jag åker runt och spelar på 20 pizzerior längs med östra gränsen och blir tjock, säger han.

Den kommande Sverigeturnén, som inleds i Göteborg den 4 mars, innebär inte bara ett möte med publiken – utan är också en belöning för dagarna, veckorna och månaderna i studion – och ett tillfälle att helt enkelt bara ha kul, enligt Markus Krunegård.

– Jag vill inte åka över hela Sverige och käka palsternackor och göra burpees. Det kan man göra annars. En turné är ju lön för mödan – för att man har suttit och flyttat några jävla bastoner i ett halvår och haft ångest. Och att någon vill höra det och se hur man apar sig på scen – då måste det ju vara en fest. Jag ser det som en belöning helt enkelt, säger han och fortsätter:

– Jag tror att Magnus Uggla sdea att det måste vara 80 procent kul och 20 procent jobb, men det tycker jag är lite snålt. Snarare borde relationen vara 90 procent kul och 10 procent jobb.