Vi är coola nu – och så bortgjorda om 100 år
Vi lever som kungar och genier nu.
Men om 100 år kommer folk att skratta rått åt våra sushimiddagar.
Vi tror ju att vi är så jävla bra.
Men backar man bandet så inser man att vi kommer att dumförklaras i framtiden.
Det är Lotta Lundgren, programledare för ”Historieätarna” i SVT som lägger den här insikten i famnen på mig när jag träffar henne och Erik Haag på pressdagen för programmet. Här sitter de och rapar upp ungefär samma svar på samma frågor till olika journalister om hur det var att låna ut sina kroppar till 1600-talet, 1700-talet och några andra olika -tal.
Jag är då den tredje, eller kanske sjunde, journalisten i raden, som slår mig ner vid deras bord och frågar om de VERKLIGEN åt griljerad bäver och bytte ut vatten mot öl?
Och i stället för att kanske sucka och peka finger, som de kanske innerst inne har lust att göra för att de är så förbannat trötta på journalister, så svarar de lydigt att ja, det stämmer.
Och jag fortsätter:
– Men var det inte jobbigt och … äckligt?
Här sätter Lotta i gång med en fantastisk utläggning om hur snabbt man anpassar sig och att man dessutom blir väldigt ödmjuk under ett sånt här projekt.
– Tänk, säger hon och fortsätter:
– Tänk att vi går här och tänker att vår tid är så upplyst och smart, vi vet hur det ska gå till när någon är sjuk, då låser vi in dem på sjukhus och kopplar dem till en massa sladdar och ger dem kemikalier. Och när vi ska bjuda folk på en fin middag då gör vi till exempel hemlagad sushi för att visa att vi an-strängt oss extra mycket.
Men, påpekar hon och måttar mellan sina händer för att visa att vi bara befinner oss i en liten zon just nu i historien.
– Linjärt är vi längst fram just nu, men hur kommer det att vara om 100 år? frågar hon.
Jag muttrar något ohörbart.
– Vi tror att vi nu har kommit fram till hur allting ska vara, men om 100 år står de där och pekar tillbaka på den här tiden vi lever i nu och säger ”tänk, de var ju inte kloka! Vet ni vad de bjöd på när de ville imponera på sina kompisar? HEMLAGAD SUSHI! HA HA HA! Och vet ni vad de gjorde när någon blev sjuk? De tog dem till ett sjukhus! Tänk så konstigt! Varför gjorde de så?”
Sedan Lotta sa det här har jag funderat mycket på saken. Dels har jag tänkt mycket på hur jag själv rynkat på näsan åt 70-talets konstigheter, att man RÖKTE i bilen med barnen i baksätet. Hur jag skrattat åt banandieten som var populär på 80-talet. Hur jag youtubat barnprogrammet ”Ika i rutan” och tänkt att det var tammefan sinnessjukt att sådan flummig skit fick visas för barna.
Dels har jag tänkt på hur mindblowing det är att allt vi gör nu kommer att upplevas bisarrt i framtiden: lchf, Ipads, twitter, ”Vem kan slå Filip och Fredrik?”, hipsters, H&M-samarbeten och sidecut-frisyren.
Det är som Lotta säger:
– Varje dag vrids klockan fram 24 timmar, samtiden blir hela tiden lite annorlunda.
Veckans +
Lördag 
Malin och jag käkar middag och sedan möter vi upp lite andra på boulebaren på söder. Här får man ölglas med handtag, mörk öl och immiga shotglas! Dock störigt med en hel busslast män som spelar rundpingis mitt i lokalen.
Söndag 
Vissa söndagar har jag ett otroligt energiöverskott och i stället för att gå hemma och reta gallfeber på min kille så snör jag på mig löparskorna och pluggar ”Alex och Sigges podcast” i örona. Skönt för alla inblandade.
Måndag
Intervju med artisten Alina Derev… lite svårt med stavningen på hennes namn. Måste googla varje gång, vänta ett ögonblick. Devecerski! Just det.
Tisdag 
Man pratar ju ofta om att ha en ”lugn” kväll och sedan blir det ändå aldrig så. I kväll blir det så. Jag och Christian kollar på ”The rum diary” och läser böcker tills vi somnar.
Onsdag
Jag intervjuar Martin Stenmarck och han är så himla trevlig. Mitt under intervjun hojtar han till av glädje, det visar sig att en dyrgrip till gitarr han beställt från USA har krossats i tullen – men nu är den fixad! Det är han värd.
Torsdag
Tillsammans med min åländska vän och journalistkollega Jonna spelar vi in en podcast som ska sändas ‧inom kort.
Två timmars evighetsbabbel som ska kortas ner till … 45 minuter. Typ.
Fredag
Det är fredag och jag tänker ägna den åt att förhandstitta på ”Så mycket bättre” hemma i soffan. Det är Ugglas dag!
Saxat från bloggen
Så börjar man tänka den här svindlande tanken: alla de här människorna som jag möter varje morgon på t-centralen, som jag bara upplever som ett hav av suddiga figurer, de som står och köper frukost, sitter och läser tidningar, går mot nästa tåg, byter tunnelbana, hastar för att hinna med sin buss. ALLA de här människorna tänker att livet kretsar kring just dem.
Tänk vad märkligt – absurt – det är ändå att folk tar på sig något de tycker är fint, går ut på lokal, kanske dricker något glas vin eller blir asfulla och sedan hittar de någon av motsatt kön – eller samma – och går hem och LIGGER!
Någon de kanske inte känner alls sedan förut. De har bara ”fått span” på varandra över bardisken och pratat lite, kanske om jobb eller hur tråkigt det är med alla trailers före biofilmerna faktiskt börjar. Och sedan ska de ta sig hem på något smidigt sätt, stå och vänta på taxi i 20 minuter i svinkyla kanske, eller ännu värre krångla sig på någon buss. Sen stövla in genom dörrn, i ett helt nytt hem för någon av parterna, ny doft och ovant knarr i golvet, kanske dricka någon rödvinsslatt som finns till övers. Kanske inte ens det, bara av med kläderna och SEX.
Man klär av sig, blottar sig totalt, bjuder in någon jeppe/jeppinna att komma så nära det bara går.
Inte för att man kanske ens tycker om varandra. Kanske bara för att man är full eller uttråkad, ledsen, upphetsad eller ömklig.
Och så morgonen efter så är det tack och adjöken. Eventuellt ett sms, tack för i går.