”OC” hade allt – men körde fast
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-01-05
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det började helt briljant, men med åren blev tonårsångesten, den romantiska ambivalensen och missbruksproblematiken tjatig.
Det är faktiskt på tiden att ”OC” läggs ner.
Första avsnittet av ”OC” golvade mig totalt. Jag såg 2000-talets ”Beverly Hills 90210” – fast med hjärna och slipad dialog.
Allt fanns där. Lyxvillorna, snyggingarna, intrigerna, Julie Coopers mördarcitat och Ryans slagsmålsglada gamla näve. Tonårsångest, utanförskap, störtskönt soundtrack, svartsjuka, hångel och lite droger.
Men någonstans fastnade ”OC” i en lång, utdragen pubertet. Folk ville liksom aldrig växa upp. Ryan och Marissa hattade fram och tillbaka, Seth och Summer hattade fram och tillbaka, alla hattade fram och tillbaka.
Rymde inte den ena så rymde den andra, Marissa revolterade, Ryan var ständigt missförstådd och till slut blev det svårt att bry sig om karaktärerna. Dessutom trampade manusförfattarna i den gamla ungdomsseriefällan att göra missbrukare av alla som gillar att bli fulla.
Men – trots allt så har ”OC” trumfat det mesta i sin genre.
Så, om det nu blir så att serien läggs ner: tack för de år som har gått alla kids i Orange County.
Vila i frid.