Jag grät, jag skrek, jag hoppade i soffan

Zandra Lundberg om barnens dåliga smak i Melodifestivalen

STJÄRNORNA CHARMADE Olsen Brothers charmade Zandra när de vann år 2000 med ”Fly on the wings of love”.

Melodifestivalen är för ungarna, säger man och dukar fram chipsen i morgon.

Synd bara att barn inte har någon som helst känsla för kvalitet.

Zandra Lundberg.

Det finns ett klassiskt enkätsvar som vid det är laget har åkt 70 varv runt internet.

Sydsvenskan ställer frågan ”Bryr du dig om ifall de varor du köper tillverkas av barn?” och en 37-årig kvinna från Malmö svarar:

– Ja, barn har ingen känsla för kvalitet, det märks på produkten.

Och jag är faktiskt beredd att hålla med henne.

Barn HAR ingen smak.

Speciellt inte när det kommer till musiktävlingar.

Jag minns med skam året då Olsen brothers gick och vann Eurovision.

Jag grät, jag skrek, jag hoppade i soffan, det är inte helt omöjligt att jag råkade kissa på mig lite av euforin när de fick tolvpoängare efter tolvpoängare och slutligen drog hem schlagervinsten.

Om ni lyckats förtränga vilka Olsen brohters var, vilket ni förhoppningsvis har, kan jag påminna er om att det var två gråhåriga danska gubbar med gitarrer uppe vid dubbelhakorna.

Det rimliga hade varit sympatitårar över det faktum att de här farbröderna var så uråldriga att de knappt skulle överleva sitt vinnarnummer –men så var inte fallet.

Jag älskade låten.

ÄLSKADE!

Älskade – som i att spela upp ”Fly on the wings of love” för alla stackars kompisar som kom hem till mig, lyssna på den på repeat i freestylelurarna i sängen, be mamma banda eländet på kassett så vi kunde höra på den i bilen på väg till skolan.

Ehum. Ja. Så var det.

Som tur är kan jag skylla på att jag var barn utan någon som helst känsla för kvalitet.

Jag kastar en blick på årets startfält.

Det är ju ett enda stort nöjesfält. Färgglada ballonger, sockervadd, blinkande lampor, clowner på styltor och dunka dunka.

Nu räknar jag bara upp några på måfå: Sean Banan, The Moniker, Ulrik Munther och Timoteij.

Jag vet inte, men någonting säger mig att det kommer att finnas många ungar som gråter av glädje de kommande sex helgerna.

Samma människor som rodnar av skam om sisådär 15 år.

Följ ämnen i artikeln