– Kände mig som ett vikinga-as i Thailand

Publicerad 2015-07-07

Eva Röse berättar om Nya filmtrollen som präst Att spela med Kjell Bergqvist igen ”Partaj” Sin vän kulturministern Hollywood-drömmar

Hon har spelat polis, ­rallyförare och hubot.

Nu är Eva Röse, 41, präst på äventyr i Thailand i nya filmkomedin ”Prästen i paradiset”.

Nöjesbladet träffade henne för ett samtal om allt från Kjell Bergqvist och de gamla polarna från SVT-programmet ”Disneyklubben”, till hur man måste stånga sig blodig för att spela präst på rätt sätt.

Eva Röse med maken Jacob Felländer, fotograf, och sönerna Floyd, Flynn och Florian.

Filmtitelns ”Prästen i para­diset” är väl i första hand Kjell Bergqvists rollfigur Krister Hellstrand.

En slarver som är ­Svenska kyrkans präst i turistorten Phuket och som har slösat bort kyrkans pengar på kvinnor, drinkar och spel. Eva Röses roll­figur Carro Asplund är prästen som kommer dit för att få ordning på suputen Hellstrand och verk­­sam­heten i kyrkan, inför ett ­besök av stats­ministern.

”Har bra lir och kemi”

Eva Röse erkänner rakt av att hon tycker det mesta krutet i de tidiga manus­versionerna hade lagts på Kjell Bergqvists rollfigur.

– Hennes handlande var extremt naivt i början, svårt att förstå, jag fick stånga mig lite blodig för att tejpa till de där hålen. Det var öppen dialog med manusförfattaren och regissören. Jag sa: Hallå, det är 2015, skärp er! Varför ska Carro riskera allt för den här snubben som är ett svin? Hoppa ur sina moraliska skyddskläder bara för att hon varit tre dagar i ett varmt land och börja dricka, ligga och rapa.

Men du tvekade aldrig att vara med?

– Nej, jag såg fram emot att göra en komiskt baserad karaktär, där man kunde ta ut svängarna.

– Och jag var positivt ­inställd för jag fick först ­frågan av ”Kjelle” (Bergqvist) om vi skulle jobba ihop igen. Jag vet att han är med på alla mina bollar och ­påhitt, jag har inga problem att fånga upp hans, det är prestigelöst och lustfyllt, vi har bra lir och kemi, det är verkligen verbal tennis.

Hur mycket lockade det med att filma i Thailand?

– Det var så klart också ett äventyr, men inte anledningen att jag tackade ja. Men jag gillar ju Thailand, min familj har ­lånat ­”Kjelles” hus där i flera år.

Hur var det att filma i Thailand?

– Ibland var det en viss kulturkrock. Thailändarna gör allt de kan för att ­und­vika konflikter, vi i filmen jobbade med att skapa ­konflikter framför kameran ­hela tiden.

– Ibland kände jag mig som ett ­råbarkat ­vikinga-as.

Du har gjort mycket ­seriösa roller på Dramaten och Stadsteatern. Många blev nog förvånade när du plötsligt dök upp i Kanal 5:s humor­program ”Partaj” i ­sketcher och parodier.

Hade du ställt upp där även om ­inte Johan ­Petersson – din gamla programledarkollega från SVT:s ­”Disneyklubben” – hade varit gängets ­stjärna?

– Jag hade nog inte tackat ja om det inte varit han som hade legat på och förklarat konceptet. Men ­sedan har jag valt att stanna i ensemblen. Det har varit en bra ventil, en chans att ”laja”, att testa figurer.

Den tredje från ”Disneyklubben” – Alice Bah Kuhnke – är numera kulturminister. Vad har du som kulturarbetare för fördelar av att vara bästis med henne?

– Det är nog bara för­delarna att ha en fantastisk vän, jag får inte veta några hemligheter.

Du kanske undermed­vetet kan ­påverka kultur­politiken?

– Det vet i fan om jag kan … Jag är bara ­väldigt stolt över henne. Grattis, Sverige!, säger jag bara.

Många svenska skådespelare söker sig till ­Hollywood. Du också, kanske?

– Har de tre barn? Jag har en bra agent, gör lite ­internationella castings, skulle tycka det vore superkul, men det är inget jag strävar efter. Om jag varit 22 hade jag kanske flyttat dit.

Vad väntar närmast?

– Vi börjar filma två nya Maria Wern-deckare i augusti. Hon utsätts för en del nya umbäranden, det är dags för hennes rustning att krackelera.

Både tv-serierna och ­Anna Janssons böcker är väldigt populära. Tror du att ditt sätt att spela ­Maria Wern, påverkar henne när hon skriver böckerna?

– Ha ha, kul fråga, men det får du fråga ­henne om, om det har kletat av sig på hennes sinne eller om hon kan skriva fritt.

”Maria Wern”.

Eva Röse om…

… vad ”Maria Wern”-filmerna har betytt

– Jag har fått en stor fanbase i Tyskland, det är något nytt. När jag satt i juryn för Shooting Star vid Berlin-festivalen, stod det ett gäng och väntade utanför hotellet. En del kommer till Stockholm och väntar utanför teatern.

Niska i ”Äkrta människor”

… tv-serien ”Äkta människor”

– Det är en bra kombination att spela hjälten i en kanal (Maria Wern i TV 4) och att vara the mean motherfucker badass i den andra (SVT). Jag älskar att få göra sådant som att döda en hund med bara händerna.

”Rallybrudar”.

… ”Rallybrudar” och bilkörning

– Mest åker jag faktiskt tåg. Men jag tog ju rallylicens inför filmen, den är jag stolt över, fast den måste nog förnyas snart. Jag får fortfarande inbjudningar till rallyvärlden ibland.

– När jag kör, kör jag nog lite för fort. Gillar att pröva mig själv i kurvorna. Jag kör Porsche Carrera, de fungerar bra i kurvorna.

… ett spännande höstprojekt

– Jag ska göra en jävligt cool grej som heter ”Vit kanin, Röd kanin” i Riksteaterns regi. En föreställning som gått runt hela världen, skrivit av en iransk författare (Nassim Soleimanpour) som gått i landsflykt. 48 timmar innan föreställningen får jag ett brev där han skriver hur han vill jag ska spela. När publiken sitter i salongen och ljuset tänds, får jag öppna kuvertet med texten i. Där börjar the bungy jump, så att säga. Sedan ska andra skådespelare ta över längs vägen, bland annat Sven Wollter. Jag gör premiären i Linköping 1 september.

Följ ämnen i artikeln