Mitt i naturen med Hooja och Mårdis

Publicerad 2023-07-01

Anonyma och superheta.

Hooja och Mårdis avslöjar inget särskilt, men det gör inte så mycket.

Är det här verkligen Hoojas och Mårdis riktiga dialekter?

Och är allt bara ett skådespel?

Det är det första jag tänker ett par minuter in.

Strax därefter blir jag uppläxad. När duon säger att folk söderut verkar tro att de spelar karaktärer. Men ”det här är ju vi”.

Och då är jag inte ens riktig stockholmare. Jag kan mina mygg. Jaja, inte i närheten av lika bra som den här norrbottniska duon som spelar ... skogsdisco.

Men vad är de för typer då? Under avsnittet får lyssnaren tips och trix i ren hemkunskap, fast för skogen då. Hur du gör bäst kokkaffe, eget myggmedel och steker på sten, bland annat.

De ger sig in i debatten om skolan, fast på sitt sätt: Varför skickar man inte ut ungarna med fiskespö, undrar de. ”Till och med undervisningen är bekväm av sig”.

De berör glesbygden: Man kan bo här och göra det man vill. Ungefär: Se på oss.

Hur som helst. Hooja och DJ Mårdhund verkar trivas bakom sina masker, och även om det givetvis finns människor som helst av allt vill avslöja de verkliga identiteterna så verkar fansen – deras polers – både acceptera och respektera att Hooja och Mårdis inte vill synas. De poängterar att de inte sökt strålkastarljuset, och att de vill kunna gå på ”matvaruaffären” utan nyfikna blickar.

Kan det vara den här obrydda vibben som gör att så många gillar dem? För fanskaran går över generationer, det vittnar mitt umgänge om. Duon lyckas helt enkelt pricka en nerv hos många uppifrån.

Rörande att de båda blir starstruck av att se Zara Larsson i receptionen på P3 Guld. Plötsligt träffar de folk som de bara sett på tv tidigare. Ödmjuk framtoning, eller ska jag säga norrbottnisk?

Särskilt privata är de inte, kanske av förklarliga skäl. Men visst hade jag velat veta mer. Lyssnaren får högst blygsamt skryt och ett lågmält samtal. Myskvoten uppfylls. Det är inte dåligt, mystiken finns ju så att säga kvar.

I låten Grusväg sjunger Hooja ”Tänk vilken tur man har, långt bort ifrån Stureplan”.

Ja, efter det här sommarpratet känner jag mig avis.

Följ ämnen i artikeln