Therese Fischer: ”Jag gillar inte att säga att jag är modell”
Uppdaterad 2014-11-26 | Publicerad 2014-11-19
Therese Fischer från ”Modellflickor” berätta om sin vardag
I två säsonger har SVT följt modellande pojkar i den hyllade tv-serien ”Modellpojkar”. Nu är det dags för Linnea Hellbom, Henrietta Hellberg, Anna Fritzdorf, Hedvig Palm, Lina Sandberg, Mona Johannesson, Therese Fischer och Andrea Wahlgren att visa upp sin vardag i SVT Flows ”Modellflickor”. Vi tog ett snack med Therese Fischer inför dagens premiär.
Du är med i ”Modellflickor”, hur känns det?
– Det känns jättekul samtidigt som det är lite läskigt att visa upp sitt privatliv sådär på TV.Producenterna ställde frågor hela tiden om minsta lilla sak man gjorde och sa, så man lärde verkligen känna sig själv under inspelningarna, det var lite som att ha en psykolog i rummet.
Vad kommer vi att få se i programmet?
– Vi är åtta tjejer som alla har olika historier om hur vi blev modeller och hur våra liv och karriärer ser ut i dag. Vi pratar om hur tufft och oglamoröst det egentligen är att vara modell, med långa dagar, vikthets från agenturer, ytlig bransch och hur det känns att jämt vara på resande fot från familj och vänner.
Finns det mycket fördomar tycker du?
– Ja, oerhört mycket! Jag gillar inte att säga till folk att jag jobbar som modell, just för att folk tror att modeller är ytliga, korkade tjejer. Det är jobbigt med fördomarna, många tror att vi får flyga privatplan överallt, behålla kläderna från jobben och bo på lyxiga hotell. Det är långt ifrån sanningen.
Har du alltid velat satsa på det här?
– Nej jag ville egentligen syssla med musik. Sjunga eller producera. Det vill jag fortfarande och hoppas få tid att göra i framtiden.
Hur började det då, hur kom du i kontakt med branschen?
– Jag blev upptäckt när jag var 19 år i London av en fotograf som presenterade mig för en agentur där jag blev signad. Så jag började min karriär utomlands direkt, sex månader senare kom jag i kontakt med Ford Models och fick visum i USA.
Hur ser din vardag ut?
– Mina dagar ser alltid olika ut, jag vet aldrig hur morgondagen kommer att se ut eller vilket land jag kommer att befinna mig i. Just nu är jag i London och jobbar men hade egentligen planerat att vara i Los Angeles hela vintern. Vissa månader reser jag jättemycket medan andra kan vara ganska lugna. Men jag har slagit mig till ro i L.A där jag har min egen lägenhet.
Vilket är det roligaste uppdraget du fått göra?
– Oj, svårt att säga. Det har varit så många olika plåtningar som varit väldigt roliga men en av mina favoriter var en plåtning på en takterass i L.A för tre år sedan. Det var för brittiska Cosmopolitan. Fotografen ville att vi skulle glömma allt vi lärt oss om modellande och bara hoppa runt och skådespela, vilket är något jag älskar att göra. Jag skrattade hela tiden mellan bilderna.
...och det konstigaste?
– En plåtning med tyska Cosmopolitan där jag direkt fick börja hångla med den manliga modellen! På sista bilden var jag toppless och han hade inga badbyxor, så jag fick täcka över hans rumpa med mina händer mot kameran. Alla var jätteproffsiga men det kändes ju ganska skumt att göra en sådan plåtning.
Vilket är drömuppdraget då?
– Mitt drömuppdrag skulle vara en stor smink- eller parfymkampanj eller en roll i en stor film. Victoria's Secret skulle inte heller vara fel...
Det hände något jobbigt när du kom till Milano, kan du berätta om det?
– För ett år sedan när jag första gången kom till Milano och skulle träffa min agentur gick jag ta av mig alla kläder till BH och trosor och mina mått skulle tas. Fyra bokare stod i rummet och tittade på min kropp och sa att min midja var mycket större än de hade trott och att de kanske behövde skicka hem mig. Efter några timmar ringde de och sa att allt var lugnt, de hade fått massa efterfrågningar ändå. Men de bad mig att banta de kommande veckorna och bara äta sallad.
I ”Modellflickor” pratar ni om stressen inför åldrande och den tidiga pensionen, vad känner du inför det?
– Såklart det finns en stress över åldrande när det är en bransch som domineras av ungt vackert utseende som hela tiden ersätts av nya, yngre modeller. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra efter modellandet om jag inte gör något inom musik för jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha ett 9-17-jobb. Jag är alldeles för rastlös för det. Men jag försöker bara att leva i nuet och vara tacksam för allt som händer nu och ta det som händer senare då.