Svärtan sipprade in även i popkulturen
Det finns egentligen bara en sak att fira.
Skitåret 2015 är snart över.
Hurra.
Hörde jag en suck av lättnad?
Mark Levengood vägrade linda in orden i bomull när han inledde Svenska hjältar-galan i veckan:
”Det har varit ett vidrigt år.”
Just så. Jag har inget att tilllägga. De goda nyheterna var få.
Ingen kan rimligen vara oberörd av motsättningarna, den växande fascismen, flyktingkrisen, terrorn och det akuta klimathotet, allt det hemska som kom att prägla 2015.
Det tunga och dämpade, ilskna och uppgivna, sipprade även in i popkulturen.
Mycket av den bästa musiken var, både på skiva och scen, i alla högsta grad politiska reaktioner.
Tänker kanske framför allt på Kendrick Lamars funkiga magnum opus ”To pimp a butterfly”, den briljanta singeln ” Borders” med MIA och albumet ”The big sleep” med Deportees.
Efter terrorattackerna i Paris är även livekonserter, enligt mig den högsta konstformen av glädje och frihet och eskapism, en måltavla. Och det var skakande att se Madonna kommentera morden under sin första konsert någonsin i Stockholm.
Hennes tårfyllda vrede satte ord på vad många inne på Tele 2 arena säkert kände och fruktade. Och versionen av ”Like a prayer” glömmer jag aldrig.
Adele och ”The force awakens” var nöjesårets giganter. Den makalösa sångerskan och filmen var bortom all hajp. Deras totala dominans blev snabbt nästan avskräckande.
Men annars är det svårt att sätta fingret på vad som definierar ett popår i dag. Utbudet på alla olika plattformar är för stort. Det går inte att ta in allt. Vi är alla ännu försökskaniner i en digital värld där det nog oftare handlar om att välja bort i stället för att lägga till.
Men som ett kärt svenskt musikmagasin gärna skriver: ”Det finns inga dåliga popår”. Jag törs nog påstå att det aldrig har släppts lika mycket bra musik som nu, överallt och hela tiden.
När det gäller film och tv fortsätter de mest fascinerade och färgstarka berättelserna för ögonblicket att emigrera från biograferna till strömmade tv-serier.
I den senare kategorin hamnade diamanten ”Better call Saul” lite i skymundan. Det är en spin off till ikoniska ”Breaking bad” och som sådan kommer den alltid att få leva i skuggan av Walter White.
Men redan i första säsongen hittade ”Better call Saul” en egen fascinerande ton och karaktär. Den fantastiske Bob Odenkirk fortsätter att spela sitt livs roll som advokaten Saul Goodman. Seriens långsamma tempo kräver tålamod, men den som stannar kvar får uppleva scener om svek och ensamhet som är så hjärtskärande att man måste blunda.
Och ”Fargo”, förstås. Om första säsongen var bra är den andra ett konstverk. Det finns mycket att säga om det ärkeblodiga, filosofiska och hårt stiliserade dramat. Den liknar ingenting annat på tv.
Men de lågmälda scenerna mellan delstatspolisen Lou Solverson och hustrun Betsy, seriens moraliska och pragmatiska hjärta, brinner starkast.
Det finns en stor tröst i hur de återkommande önskar varandra god natt. De har åtminstone varandra i en ond värld.
”Good night, Mr Solverson.”
”Good night, Mrs Solverson. And all the ships at sea.”
Och utanför deras fönster faller snön.
2015 års topp 40
1 Florence + The Machine (konsert, Roskilde)
2 ”All involved” (roman, Ryan Gattis)
3 ”Like a prayer” (live, Stockholm, Madonna)
4 ”Fargo” (tv-serie, säsong 2, HBO Nordic)
5 ”Better call Saul” (tv-serie, Netflix)
6 Foo Fighters (benknäckande konsert, Ullevi)
7 ”Insidan ut” (film)
8 ”A God in ruins” (roman, Kate Atkinson)
9 ”Fourfiveseconds” (låt, Rihanna)
10 ”The jinx” (dokumentär, HBO Nordic)
11 ”The cartel” (roman, Don Winslow)
12 ”Borders” (låt, MIA)
13 ”The affair” (tv-serie, säsong 2, HBO Nordic)
14 ”The ties that bind” (box, Bruce Springsteen)
15 ”Innan vi faller” (låt, Lisa Nilsson & Jocke Berg)
16 ”Suedi” (ep, Erik Lundin)
17 ”Infamous” (låt, Basia Bulat)
18 ”To pimp a butterfly” (album, Kendrick Lamar)
19 ”The big sleep” (album, Deportees)
20 Jason Isbell (artist)
21 Chris Stapleton (countryfenomen)
22 First Aid Kit (konsert, Way Out West)
23 ”Carol” (film)
24 ”Mad men” (tv-serie, RIP)
25 Silvana Imam (hiphopdrottning)
26 Zara Larsson (artist)
27 ”Hitlåtens historia” (tv-program)
28 ”Det här förändrar allt” (bok, Naomi Klein)
29 Father John Misty (konsert, Way Out West)
30 Kacey Musgraves (countrystjärna)
31 David Lettermans farväl (pophistoria)
32 ”The force awakens” (film)
33 ”What happened, Miss Simone?” (dokumentär, Netflix)
33 The Replacements (konsert, London)
34 Ryan Adams sjunger Taylor Swift (utsökt idé)
35 BB-8 (robot)
36 Seinabo Sey (the voice)
37 ”Baltimore” (låt, Prince)
38 ”Amy” (dokumentär)
39 ”Only memories remain” (låt, My Morning Jacket)
40 Jon Snow (karaktär, ”Game of thrones”)
Fotnot: Det bästa som jag upptäckte först i år? Det klassiska reportaget ”Friday night lights” av HG Bissinger och romanen ”Station eleven” av Emily St John Mandel. Båda två ligger högt upp på listan över mitt livs största läsupplevelser.