”När jag inte ler tror folk jag är sjuk”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-15
Anders Timell är Sveriges mest kände hovmästare
Han ser ut som en blandning mellan Jesus och Björn Borg.
Men han är varken frälsare eller tennisstjärna.
Möt Anders Timell – Sveriges mest kände hovmästare.
– Puss på dig gubben. Vilket sött paraply. Och långhårig har du blivit också. Snyggt.
En man är på väg att lämna restaurang Riche.
Ingen gäst kan passera hovmästaren Anders Timell, 42, obemärkt.
Själv är han också allt annat än osynlig. Solbränd, långhårig och med slitna jeans. Långt från de svarta kostymerna som hänger i baren den här eftermiddagen.
Anders började gå ut som artonåring tillsammans med sin bror Martin, som ”i princip bodde på Café Opera”.
Krogkarriären inleddes i garderoben på Tranan. Han uppmärksammades av ägaren för sin sociala kompetens och stannade på restaurangen i tio-tolv år som hovmästare.
Många kända gäster
I dag har Anders samma titel på Riche och Teatergrillen.
Där missar han sällan ett tillfälle att prata och skvallra med sina gäster.
– Det är ett sätt att söka bekräftelse. Genom att se andra blir jag sedd själv, säger Anders.
Hur orkar du vara så social?
– Det är ju mitt levebröd. Men visst kan det vara jobbigt om jag har en dålig dag. När jag inte går och ler så tror folk att jag är sjuk.
Under ett pass hinner hundratals människor slinka in på Anders arbetsplats. En del mer kända än andra.
– En sjuk kväll var när Bill Murray, Bosse Parnevik och Peter Stormare satt vid varsitt bord. En absurd samling gäster. Då tänkte jag att ”nu kan vi stänga skiten, det blir inte bättre.”
Många kindpussar
Anders har jobbat sena kvällar i hela sitt vuxna liv. Och sonen Kim, 14, som han har tillsammans med sambon Therese, är i princip uppväxt på restaurang.
– Kim käkade ostron redan när han var tre bast. Han skickade ut en tallrik ostron en gång på Sturehof och sa ”de här var inte bra”. Då var det någon som skrek till oss genom lokalen: ”Ge grabben fiskpinnar i stället.” Då beställde han chèvre och rödbetskräm.
Anders skrattar åt minnet och tar en klunk av sitt gröna te.
– Hola, bien? säger han till två diskare som går förbi.
En stund senare stannar en gäst vid bordet. Anders är inte sen att kommentera hans klädsel.
Nätverket är stort. Vissa kunder ringer direkt till honom för att boka bord.
– Det blir mycket kindpussande här och det är lätt att tro att man är världsbäst. Men det är man inte. Man måste se det för vad det är.
”Har likadana bröst”
Du jobbar bara ett stenkast från alla inneklubbar. Vad tycker du om stämningen där?
– Det är så enkelspårigt. Tjejerna är stöpta i exakt samma form. De har likadana bröst, läppar och klänningar. Tyvärr blir grabbarna också stereotypa i sina backslicks och uppknäppta skjortor.
Anders har en åsikt om allt. Det finns bara en person som skulle ge honom tunghäfta.
– Om Tiger Woods kom in här skulle jag dö, säger Anders.