I väntan på bostad rinner livet i väg
Trots att Rahen Hagos fick uppehållstillstånd för ett år sedan väntar hon fortfarande på att få flytta från Migrationsverket. I går rapporterade Sveriges Radios Ekonyheter att var femte person som fått uppehållstillstånd i Sverige väntar på en kommunplacering i över ett halvår. Ytterligare sexhundra personer har väntat i över ett år och ytterligare ett antal personer har väntat i över två år. Massor med människor sitter alltså fast hos Migrationsverket trots att de inte borde det.
I grunden handlar problemet om bostadsbrist. Majoriteten av Sveriges kommuner uppger att de har brist på hyresrätter.
För Rahen och andra i hennes sits innebär det en väntan i tristess och passivitet. För vad kan man göra under tiden man väntar?
Vissa kommuner erbjuder möjligheten att lära sig svenska men det är långt ifrån alla som gör. Kommunerna får nämligen ingen ersättning för att utbilda flyktingar som bor kvar på Migrationsverkets anläggningsboenden. Systemet är inte skapat för situationer med bostadskris. Tanken är att människor ska flytta så snabbt som möjligt till ett eget boende i en lämplig kommun.
Arbetsförmedlingen har en viktig roll och har hittills kunnat påbörja en etableringsplan för den som får uppehållstillstånd men ändå bor kvar hos migrationsverket. Etableringsplanen ska leda till arbete eller studier.
I syfte att öka pressen på kommunerna att ta emot fler flyktingar vill regeringen nu stoppa arbetsförmedlingens arbetsmarknadsinsatser. I stället ska åtgärderna påbörjas först när en kommun tar emot nya svenskar. På så sätt får en kommun hela pengen. Detta ska öka det ekonomiska incitamentet för kommuner att snabbare vaska fram bostäder.
Men det säger sig självt – förslaget riskerar att ytterligare passivisera flyktingarna.
En politik som syftar till att fler människor ska komma ut i det svenska samhället måste börja i att bygga nya bostäder.