Förbifart Stockholm är ett hån mot fattiga

GÄSTKRÖNIKA Jag står utanför Ica-butiken i stockholmsförorten Akalla. Klockan är strax över 18. Människor skyndar hem. Här bor många med låga inkomster. Jag stoppar ­några förbipasserande, frågar vad de känner till om motor­vägen. 

Om de vet att större delen av vägen kommer att byggas som tunnel förutom just i dessa ­fattiga områden. Här kommer den sexfiliga motorvägen gå ovan jord, precis utanför­ ­Akallabornas fönster.

Den som vill förstå hur segregation fungerar borde studera motorvägar. Miljardprojektet Förbifart Stockholm, en motorväg på två mil, ger en bättre förklaring än att enbart räkna hur många etniska svenskar det bor i ett område.

Redan i dag finns en hårt trafikerad väg där den nya motorvägen är tänkt att byggas. Men när man blickar ut över den bullriga vägen är det svårt att föreställa sig hur det ska gå att leva här över huvud taget med ännu tyngre trafik.

I grannområdet Hjulsta ska ­regionens största trafikplats byggas.

Generellt är det höginkomst­tagare som har större till-

gång till bil än låg­inkomsttagare. Men det är i de fattigas kvarter som motorvägarna ska skära igenom.

Utanför matbutiken stannar Roma ­Gebreyohannes upp, en 37 år gammal tvåbarns­mamma. Hon ­pratar först lite lågmält, men ganska snabbt ökar hon tempot.

– Vi har inte fått så mycket ­information, säger hon.

När jag frågar hur många ­politiker som kommit hit för att prata om frågan gör hon nolltecknet med handen.

Gebreyohannes är märkbart irriterad. Hon har en känsla av att de flesta i förorten inte vet så mycket eller känner till vilka konsekvenserna blir av bygget.

– Men vi som vet upplever att besluten har tagits över våra huvuden. Det gör att man inte känner sig som en del av det här samhället, säger hon.

Varför blir det inte mass­protester, undrar jag.  Vi för­söker skapa engagemang, svarar tvåbarnsmamman. Men var ska vi träffas? Vi har inga mötes­lokaler här. Jag har tagit hem folk till mig men jag menar hela Akalla får inte plats i mitt ­vardagsrum.

Jag går vidare, tar mig in i en ­tobaksbutik.  Ställer samma frågor och får ­exakt samma svar.  Folk skakar på huvudet, vet inte så mycket om bygget. En 47-årig man ­berättar att han tidigare arbetat som ingenjör

i Irak. Det märks när han börjar tala i tekniska termer och om effekterna på människors hälsa.

Många gånger när det rapporteras om segregering brukar ­fokus hamna på människors härkomst och bakgrund. Som om segregation per automatik uppstår så fort människor med liknande bakgrund hamnar på en plats. Men alltför sällan rapporteras det om de politiska besluten som direkt påverkar människors vardag.

Det är därför som Förbifarten är en så mycket större fråga än enbart trafiklösningar.

Följ ämnen i artikeln