Världen måste sluta att älska Bomben

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Världens mäktigaste ledare har sedan Hiroshima slets sönder och lades under dödlig aska lärt sig älska den riktiga bomben, den kärnvapenutrustade. Maktsymbolen.

USA och Ryssland har samlat på sig den överväldigande delen av världens 27Ì´0;000 bomber, var och en mäktig nog att förgöra en storstad och sprida väldiga moln fyllda av förintelse.

Storbritannien, USA:s lydiga supporter, förbereder i dagarna miljardförnyelse av sitt kärnvapenförsedda ubåtssystem Trident. Labours gamla pacifister protesterar tillsammans med liberaler. Annars råder tystnad.

Raseriet, skräcken och revanschen föds i stället i det ögonblicket en av omvärlden utsedd galning vill skaffa kärnvapen åt sitt land.

Saddam – Galningen – hade aldrig någon bomb och hans forskningsanläggning för kärnkraft, Osirak, jämnades med marken av israeliskt flyg i juni 1981. Hotet om Saddams kärnvapen fick ändå duga som argument för att lägga Irak i ruiner.

Spelar sin roll väl

USA:s nykonservativa samlas bakom parollen: Vägen till Teheran går via Bagdad. Och i Teheran finns västvärldens nye galning, vår tids Hitler-president Ahmadinejad. Han spelar sin roll väl, kanske rentav med övertygelse: Israel ska suddas ut från kartan. Holocaust ägde aldrig rum. Kaos måste bejakas, för ur det stiger Guds rike.

Och, det värsta, Iran vill anrika uran. Bomben kan erövras.

Planen är färdigskriven

USA-hangarfartyg vilar redan hotfullt tungt i Persiska viken. George W Bush har gett order om att döda iranska revolutionsgardister och låter spioner infiltrera Iran. Seymour Hersh, den skarpe journalisten som tycks nästla sig in i centrum av både Vita huset, Pentagon och CIA, berättar att den militära attacken mot galningen i Iran är färdigskriven och användbar inom 24 timmar.

Ett krig skulle vara en katastrof, säger elBaradei, kärnkraftinspektionens sorgesamma ansikte. Än tröttare inför uppgiften att USA kan finna skäl att pröva taktiska kärnvapen (bunker buster) för att spränga och förgifta upparbetningsanläggningen i Nantanz.

Bindestrecket från en sådan operation kopplar till blockad av Hormuz-sundet, varifrån en stor del av världens oljebehov skeppas ut. Dessutom säkert till direkt iranskt militäringripande i Irak.

Kriget mot galningen kan växa ut i en omätbart blodig konflikt i hela regionen. Kaos i väntan på Gud, som Ahmadinejad säger.

Presidenten, som försöker styra över ett land med mycket komplicerat, delvis demokratiskt maktsystem, är på väg ner i politikens stora svarta hål. Ekonomin går uselt, basarerna klagar och de fattiga, presidentens väljare, far illa. Valen i december blev till löjligt stora nederlag för honom. Landets högste religiöse ledare flyttar en bit av sin välsignande hand från världsgalningen. Ayatolla Khamenei vill nämligen inte utplåna Israel, han känner väl holocaust och har slungat en fatwa mot kärnvapnens själva stridsspets.

Galenskap med skarpsinne

Presidenten kan bara värja sig med hjälp av sina trognaste och hemlighetsfullaste revolutionärer i Hojjatieh och tack vare oljepriserna. Hans galenskap rymmer, som hos de flesta, ett drag av skarpsinne.

Våldsamt tal och hot om kärnvapen skrämmer oljefaten upp i luften, ger statsinkomster och hjälper presidenten sprida en smula välstånd till sitt skeptiska folk.

Sänkta oljepriser och en aning tålamod kan förbruka Ahmadinejad. Att störta fursten, galen eller ej, är oftast nödvändigt men följderna är osäkra, suddiga eller rentav blodiga (Saddam). Irans kärnvapenlockelse, som kan ha uppstått just i det ögonblick USA försåg den envåldshärskande shahen med kärnkraftteknologi, överlever presidenten. Kärnvapen i Iran följs, som i en sång av Pete Seeger, av kärnvapen i gulfstaterna. Mellanöstern som, enligt Bushs planer, skulle dekoreras med demokrati fylls i stället av de dödligaste av vapen.

Vägrar rusta ner

Icke-spridningsavtalet, skapat 1968 och med tiden underskrivet av drygt 180 stater, riskerar att bli till makulatur. Ansvar ramlar över de kärnvapenmakter, främst USA och Ryssland, som i strid med avtalets grundläggande idé, vägrat rusta ner sitt kärnvapeninnehav.

Jag läser en text om Joseph Cirinciones hyllade bok ”The history and future of nuclear weapons”. Han skriver att om icke-spridningsavtalet bryter samman, kan världen för första gången på drygt tjugo år stå nära förintelse.

Detta yttersta hot mot mänskligheten hanteras i första hand av George W Bush och Mahmoud Ahmadinejad.

Olle Svenning