Vi kan inte retirera in i fördomar

LEVER I MISÄR Bilderna från romernas liv i Rumänien konfronterar oss med en fattigdom vi bara trodde existerade i u-länder, inte mitt i Europa.

5 APRIL 2015. Romernas situation

Dramatikern Václav Havel, Tjeckiens före detta president kallade redan i början av 1990-talet romernas situation för ett ”lackmustest”. Hat mot romer och våld mot romer var inte bara hat mot romer och våld mot romer, det var ett tecken på att något var djupt fel i samhället.

Václav Havel gjorde sitt uttalande mot bakgrund av att romernas situation snabbt hade förvärrats i Tjeckien när Berlinmuren föll. Romerna hade arbetat i just de fabriker och gruvor som nu blev de första att försvinna när kapitalismen kom till länderna bakom den forna järnridån. Arbetslösheten sköt i höjden. Särskilt för romer. Samtidigt gjorde den nya yttrandefriheten att folk kunde säga vad de ville om romer.

Och gjorde det.

För Václav Havel var det växande hatet ett symptom på hur det tjeckiska folket blivit så vant att leva i den kommunistiska diktaturen att de inte visste vad de skulle göra med sin nyvunna frihet. En anständighet som skulle ha funnits där i det civila samhället var frånvarande.

Och romerna fick lida för den.

Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson har tillsammans med Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg i veckan rapporterat om romernas situation från Rumänien. Magnus Wennmans fantastiska bilder har konfronterat oss med en fattigdom vi inbillat oss bara existerar i utvecklingsländer.

Inte mitt i Europa.

Men historien om romerna är och fort­sätter vara en europeisk berättelse. Här har de levt i 900 år, förtryckts, förslavats, vandrat, arbetat, tiggt och gjort enorma kulturella avtryck. Deras musikaliska arv har influerat allt från jazzen till boleron, flamencon och Franz Liszts ungerska rapsodier. Och ni kanske även har hört om den romska artisten Mitsou som har stämt Beyoncé. Kvinnan som sjunger a cappella i början av hitlåten ”Drunk in love”? Det är Mitsou.

Dock frågade Beyoncé inte innan hon samplade…

I dag bor mer än tio miljoner romer i Europa, de flesta på Balkan och i EU:s nyaste medlemsländer. Romernas situa­tion har chockerande nog blivit sämre sedan dessa länder gick med i EU. Samtidigt har attityderna hårdnat mot dem i resten av unionen.

Ungefär detta är summan av den senaste tragiken. EU bestämde sig för att ta tag i romernas situation på allvar 2011. Unionen öronmärkte 26,5 miljarder pund mellan 2007 och 2013 för olika program. Tillgången till utbildning, jobb, sjukvård och bostäder för romer skulle förbättras i samtliga EU-länder, det handlade om allt från att få lokala myndigheter att erbjuda romska barn skolplatser till rättvis tillgång till sociala­ bostäder.

Projekten hade dock inte den effekt som EU önskade. En rapport från 2012 av FN-organet UNDP konstaterar att uppföljningen var dålig och att projektet inte fokuserade tillräckligt på mätbara resultat. Därför var det svårt att säga om romerna hjälptes av alla EU-miljarder, eller inte.

EU skyllde på medlemsländerna för att inte fullfölja EU:s planer, medlemsländerna skyllde på lokala politiker för att inte göra vad de skulle och lokala politiker skyllde på ja, väljarna. Om jag kallar ett program ”bostäder för romer” eller ”utbildning för romer” blir jag aldrig omvald, klagade en borgmästare.

En del kritiserade hela utgångspunkten: Öronmärkta pengar till den romska befolkningen i länder med så utbredd rasism mot romer riskerar bara att öka motsättningarna: ”Varför får de alla pengar, bara för att de är romer?”

Men vad ska man annars göra? Utan framför allt utbildning och riktiga­ jobb kan fattigdomen inte brytas.

Vad som i många fall händer med projektpengar som ska hjälpa romerna är att de helt enkelt inte används.

Nu efterfrågar aktivister pengar som kontrolleras direkt av EU-kommissionen.

Många ropar om att det är EU:s ansvar att fixa romernas situation men få länder är villiga att ge EU-kommissio­nen makt över de politikområden som EU-kommissionen i så fall skulle be­höva ta makten över.

Bostäder, utbildning, socialpolitik.

Och så vidare.

Samtidigt skulle EU kunna göra mycket bara genom att implementera de bestämmelser som redan finns. Framför allt dem som handlar om respekt för mänskliga rättigheter och skydd mot diskriminering.

Dessutom har flera projekt som handlar om att utbilda unga romer varit framgångsrika, om än i liten skala. Men det finns inget som säger att sådana projekt inte skulle kunna växa. Många menar att mindre pengar som används bättre skulle göra mer skillnad. Jätte­lika summor från Bryssel för med sig risker för korruption.

För att inte tala om byråkrati.

Mindre summor från Bryssel med bättre uppföljning är en bättre väg.

Romernas situation är ödesfråga. För hela Europa. Som den romske opinionsbildaren, Marian Mandache, säger i ett av Karin Petterssons och Anders Lindbergs reportage så lyfter Kina och Indien 100-tals miljoner ur fattigdom.

Vi i Europa borde kunna lyfta romerna. Inte retirera in i hat och fördomar. Europas fria rörlighet gör att romernas verklighet av fattigdom och diskrimineringen nu visar sig med pappmugg i hand utan­för ditt Konsum.

Och även vi ställs inför lackmus­testet.

Följ ämnen i artikeln