Anna-Karin Hatt sprider draksådd

JURIDISKT HÅRKLYVERI I stället för att försöka hitta en lösning med två av landets största och viktigaste fackförbund vill Almega och deras vd Anna-Karin Hatt ägna sig åt juridiskt hårklyveri.

22 april 2016. Almega

I årets avtalsförhandlingar har fackförbunden Unionen och Sveriges Ingenjörer drivit ett krav på flexpension. Det handlar om extra avsättningar till pensionssystemet, men det handlar också om mer flexibla regler för hur pensionen ska tas ut.

Sådana system finns redan, bland annat i industrin och i deras senaste avtal ökar till och med avsättningarna till flexpension.

Struntar i den svenska grunden

Men arbetsgivarna i Almega vill inte veta av något sådant. Frågan har inte gått att lösa och alltså har fackförbunden varslat om strejk för att få till ett avtal om flexpension.

En normal arbetsgivarorganisation ­hade – inför risken att drabbas av just en strejk – försökt hitta en lösning vid förhandlingsbordet. Men Almega och deras vd Anna-Karin Hatt, en gång center­partistisk minister, är något annat.

Deras jurister tycker att strejken ­måste betraktas som olaglig eftersom det finns andra avtal om pensionerna. Strejken sköts upp och saken avgjordes i Arbetsdomstolen i går eftermiddag.

Facket får inte strejka på grund av hur deras pensionsavtal i dag är konstruerat. Ingen seger för Almegalinjen, men inte för facken heller. De 10 000 varslade medlemmarna kommer att gå till jobbet i dag, meddelar man.

– Nu kommer vi gå tillbaka till förhandlingsbordet och kan i lugn och ro och god ordning förhandla fram nya avtal utan ett överhängande strejkhot, säger Anna-Karin Hatt i ett skriftligt uttalande.

God ordning? Det får ändå finnas ­någon gräns för arrogansen. Hatt har ju varken förstått parternas traditionella roll i den svenska modellen eller varför konfliktvapnet finns.

Ett kollektivavtal är en sorts affärsuppgörelse.

Löntagarna vill ha lönehöjningar, förbättrade anställningsvillkor eller tja, ­flex­pension. Det vill facket köpa.

Arbetsgivarna vill ha säker tillgång till arbete och då måste man undvika att ­arbetarna strejkar. Ett kollektivavtal innebär fredsplikt och vid förhandlingsbordet köper direktörerna det.

Det här – själva grunden i den svenska arbetsmarknadsmodellen – struntar ­Almega och deras vd, centerpartisten Anna-Karin Hatt i.

Inget litet brott

I stället för att försöka hitta en lösning med två av landets största och viktigaste fackförbund vill man ägna sig åt juridiskt hårklyveri.

Tror någon att motsättningarna mellan arbetsgivarna och arbetstagarna har minskat nu?

Dessutom – även om Arbetsdomstolen nu har dömt – har man ju inte kommit en millimeter närmare en lösning på det som konflikten handlar om: En bättre pension för närmare 130 000 tjänstemän.

Det enda Almegas handlande riskerar att sluta i är nya konflikter och i värsta fall en ny norm på arbetsmarknaden, en där makten över arbetsfred finns i dom­stolar.

Det är inget litet brott mot den ­svenska modell alla säger sig värna.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.