När ska jag suga tutte – när ska jag polisanmäla?
Jag har alltid gillat polisen. ”Det är för att du är vit”, säger vänner. Jag tycker att poliser borde få höjda löner via högre skatter.
De ska inte försöka sig på komedi.
Polisens arbetstid bör ägnas åt att fånga bovar. Inte sitta framför datorn och redigera försök till lustiga formulär och lägga ut på Twitter, vilket de två polischeferna – de yttre befälen – bakom kontot YB_Södermalm gjorde i veckan. Skämtet gick ut på att människor är lättkränkta.
Detta är ”min” polis, jag bor på Södermalm med 130 000 andra. Eftersom Söder är den populäraste stadsdelen för internationella turister, besökare från övriga landet och andra Stockholmare är det ett ständigt liv och kiv.
”Jag blir rädd på Söder”, sa artisten Pernilla Wahlgren förra året och stadsdelen är förvisso ett av landets brottstätaste men den som undviker lokaler med utskänkningstillstånd – de är hundratals – nattetid är lika trygga som i en förort.
Gamla Knivsöder är i dag mest burgen medelklass där Moderaterna får flest väljare, sossarna näst flest och ordningen sköts av YB Södermalm med kollegor.
Men att bo i en stad innebär alltid visst stök.
I somras var jag inblandad i en teateruppsättning i ett öde industriområde under en bro i Hornstull. Liksom i alla tider hänger de fattigaste där kring Tantolunden. Super, knarkar och bor. Vanligtvis sköter de sig själva men om natten gjordes inbrottsförsök och om dagarna skulle det ibland tjafsas. Det är inte helt enkelt att begripa höggradigt påtända personer så polis tillkallades vid några tillfällen.
Det twittrande yttre befälet kom och ordnade så att scenbygget och repetitionerna kunde fortgå utan hotfull inblandning. Polispatrullen sa inget om att vi var grinollar, små bitches eller att vi tunnhudat uppfattade oss som bättre än andra – några av alternativen i deras ”lättkränkthetsrapport”. Tvärtom föreföll YB Södermalm ta vår oro på allvar och var professionell även mot de hemlösa missbrukarna.
Nu undrar jag vad han tyckte, egentligen.
Det är naturligt att poliser uppfattar sig själva som människor och inte som makten i uniform. Lika naturligt är att poliser upplever att neurotiker upptar tid från allvarliga brott. Den frustrationen kan de göra ett skojigt dansnummer om på julfesten. De kan även dela ut sin festliga trycksak och skratta till snapsen.
Men att lägga ut internskämtet till allmänheten via 106 000 twitterföljare visade på makalöst dåligt omdöme.
Ska jag känna mig löjlig när jag anmäler nästa hot? Är det skillnad på hot från fyllisar i Tantolunden och hot från sverigevänner på nätet? När ska jag egentligen suga mammas tutte?
Jag vet inte. Polisen är experterna, jag kan bara anmäla och sedan får de bedöma.
De twittrande poliserna insåg problemet och raderade inlägget. Där hade allt kunnat vara över. Alla gör misstag och alla är sannerligen inte komiker.
Men snart fick polisen beröm och hurrarop från twittrande liberaler som politiskt delar skämtets uppfattning om att människor är lättkränkta. YB Södermalm lapade i sig och det framkom att man inte alls ansåg att det hemslöjdade formuläret eller tweeten var olämplig. Det togs bort bara för att de ”ville ha lugn och ro”, sa YB Södermalm till P1.
Reaktionerna var problemet. Humorlösheten hos de brottsoffer som tagit illa vid sig. Lättkränkta – som sagt. Lite skämt ska man väl tåla. Lite brott ska man väl tåla. Jag gillar polisen lite mindre nu.