Affärsplan för Stefan Löfven
I går publicerade Stefan Löfven en artikel helt utan nyheter. Han kallade den för ”affärsplan för Sverige” och den bestod av fem punkter.
Affärsplan är ett fånigt ord när man pratar om politik. Det andas konsultmumbojumbo, Percy Nilegård och 80-tal. Gammelmoderater som tycker att Sverige ska drivas som ett aktiebolag, vattenkammade pojkspolingar i för stora kostymer. Och det är ett lätt ord att göra sig lustig över. Vad är nästa steg? Ett partiprogram som Powerpoint-presentation, ett valmanifest som flödesschema?
Innehållet är viktigast
Enligt Nationalencyklopedin är en affärsplan en ”beskrivning av ett företag och vad det planerar att göra för att förverkliga sin affärsidé”.
Visst finns en risk med att beskriva politiken på detta sätt. Det signalerar att Sverige ska ses som ett företag, där vi är medarbetare, inte medborgare. Och det gör det svårare att kritisera politiska motståndare som reducerar människor och medborgare till kunder och konsumenter.
Samtidigt. Vad som är viktigt på riktigt är innehållet i politiken. Och läser man artikeln under rubriken ser den ganska bra ut. Det talas om kraftiga investeringar i kunskap, forskning och infrastruktur. Om att satsa på utbildning i stället för sänkta skatter. Om innovationer och ”bra omställningsförsäkringar” – läs reparerad a-kassa. Inga skarpa förslag, de kommer senare, men en stabil katalog med klassisk socialdemokratisk politik.
Och kanske. Kanske är det smart. Att presentera utbildningspolitik, bättre a-kassa och satsningar mot ungdomsarbetslösheten som nödvändiga investeringar, inte bara snälla reformer som vi kan kosta på oss om vi har råd. Kanske kan det vara ett sätt att signalera att jämlikhet och utveckling i den socialdemokratiska samhällsmodellen hänger ihop och är ett sätt att bygga rikedom
– för individen och för samhället.
Kommer inte bli Thatcher
De nya moderaterna blev inte socialdemokrater av att kalla sig arbetarparti och sätta ett ”nya” framför partibeteckningen. Däremot vann de valet, varpå de raskt genomförde sina hjärtefrågor: att rasera trygghetssystem och öka klyftorna.
Stefan Löfven kommer inte att bli Margaret Thatcher för att han pratar konsultsvenska, även om det kan kännas fattigt. Det viktiga är trots allt politikens innehåll.
Det viktiga är att Socialdemokraterna inte kompromissar med det som är viktigt på riktigt. Att de hatar arbetslösheten, ser jämlikhet som vägen till frihet och politik som det möjligas konst.
Och att de får möjlighet att genomföra sin politik. Till och med om det sker med hjälp av det lätt fåniga ordet ”affärsplan”.