En mosaik av öden som skapar historia
Jag tänker avslöja en yrkeshemlighet. Om du vill locka tidningsläsare till en artikel eller en bilaga om historia gör du klokt i att, på något sätt, låta den handla om Hitler. Så är det bara. Vi lockas av berättelser om historiens stora karaktärer, speciellt om de framstår som entydigt goda eller – ännu mer – onda.
Det blir mer drag i en debatt om Stalin än i ett samtal om Åsa Romson.
Peter Englunds försök att skriva det första världskrigets historia i ”Stridens skönhet och sorg” (Natur och Kultur) är på många sätt motsatsen. Men inte på det där klassiska lite marxistiska sättet där produktivkrafterna är allt och individen inget.
Englunds berättar på alla sätt individernas historia. Det handlar nästan bara om alldeles vanliga människor i alldeles vardagliga situationer som tillsammans löper fram till världshistoriens första industriella masslakt.
Det gör ”Stridens skönhet och sorg” speciell. Englund har hittat verkliga livsöden från olika sidor i det som skulle bli det första världskriget. Vi får inte bara följa vad människor gjorde utan framför allt varför de gjorde som de gjorde.
Ingen övergripande berättelse eller förklarade teori. Bara en mosaik av öden i historiens malström.
Människor från början av 1900-talet är inte olika oss. Men till skillnad från oss skrev de ner sina tankar i varaktiga medier som brev och dagböcker som fortfarande kan berätta. Det är här Englund hämtar sina karaktärer.
Boken utkom redan 2008 i en trind liten volym vars popularitet nog överraskade många. Min bokhandlare i Ludvika påminner sig fortfarande hur boken sålde och intresset stannade inte vid Sveriges gränser.
”Stridens skönhet och sorg” är utgiven i 22 länder och förra året sändes en påkostad TV-serie baserad på Englunds bok.
Nu i samband med 100-årsminnet av det stora kriget utkommer ”Stridens skönhet och sorg” igen i en kraftigt utvidgad upplaga. Den har vuxit till ett bokverk som – när det är färdigt – ska omfatta fem band, ett för vart och ett av åren mellan 1914 och 1918. De två första banden finns i bokhandeln.
Så frågan är, varför bry sig om hundra år gamla berättelser?
Ett svar skulle förstås kunna vara att vi åter lever i en tid när nationalism, fanatism och de billigaste former av populism griper omkring sig medan människor dränks vid våra kuster eller dör i konflikter vid våra gränser.
För det är ju just det som träffar i berättelsen om krigsutbrottet. Inte ondskan, rädslan eller vreden, utan den aningslösa självrättfärdigheten och entusiasmen. Ett annat svar skulle kunna vara att Englunds böcker bjuder fantastisk läsning. Det räcker faktiskt långt.