Johansson ska bana väg för flyktingarna
I går gav Stefan Löfven arbetsmarknadsminister Ylva Johansson uppdraget att samordna regeringens kanske största utmaning, integrationspolitiken. Till sin hjälp får hon en grupp tjänstemän i ett särskilt sekretariat och – framför allt – statsministerns välsignelse att ge sig in på helt andra ministrars områden.
“Det finns inga begränsningar”, förklarade Ylva Johansson i går.
Det är ett mandat som annars bara en finansminister brukar ha.
Helt klart en integrationsminister
Stefan Löfven vill inte tala om omorganisationen som ett svar på tidigare misstag. Statsministern tycker inte att regeringen redan från början borde ha haft en minister med helhetsansvar för integrationen och han håller inte med om att Johanssons nya roll är ett underkännande av andra ministrars resultat.
Som alla förstår är det där den sorts struntprat en politiker ibland måste ägna sig åt. Självfallet innebär omorganisationen i praktiken att regeringen får en integrationsminister, och givetvis är den ett slags kritik mot de statsråd som i dag har ansvar för till exempel bostadspolitiken och svenskundervisningen.
Regeringen måste gå i spetsen
Regeringen har tagit initiativ för att Sverige ska klara den utmaning integrationen innebär. Problemet är bara att omfattningen inte på långa vägar räcker till. Inte för att lösa bostadsfrågan, inte för att skolan eller vården ska klara sina uppdrag och inte för att alla ska få en bra undervisning i det svenska språket.
Självklart finns det förklaringar. Hösten och vintern har både politiskt och praktiskt dominerats av att skapa ordning i det akuta mottagandet. Men till sist spelar det ingen roll.
Om de människor som sökt skydd i vårt land ska komma in i samhället och på arbetsmarknaden kommer det att krävas mer politik, mycket mer. Och det är regeringen som måste gå i spetsen.
Förhoppningsvis kan det arbetet få lite högre fart nu.