Ansvaret för vården kan inte upphandlas
16 AUGUSTI 2013. Privatiseringen
På fem år, mellan 2007 och 2012, ökade landstingens inköp av vård från privata företag och organisationer med drygt 50 procent. Tillsammans betalade svenska landsting 24 miljarder kronor för privat vård. I primärvården står räkningarna från privatföretagen för en tredjedel av landstingens vårdkostnader. Det berättar tidningen Dagens Samhälle i sitt senaste nummer.
Vården inget undantag
Ingen borde egentligen vara överraskad. De senaste årens politik har till stor del handlat om att ”öppna marknaden” för företag som vill producera offentligt finansierade välfärdstjänster, och vården är inget undantag. Sedan den 1 januari 2010 gäller till exempel ”obligatoriskt vårdval” inom primärvården.
Formuleringen skulle ha kunnat härstamma från någon filosofiskt lagd tjänsteman på socialdepartementet. Ett obligatoriskt val, det luktar nästan lite existentialism.
I verkligheten är obligatoriet förstås riktat mot de lokala politikernas möjligheter att själva organisera den sjukvård de ansvarar för.
Effektivast har ändå den privata vården slagit igenom där de nationella reglerna går i takt med en lokal politisk ambition att privatisera vården. Stockholm utmärker sig. Huvudstaden står ensam för nästan hälften av landstingens utgifter för privat vård.
Det vi bevittnar är en liten del av det systemskifte som i årtionden pågått inom offentlig verksamhet i Sverige. Finansieringen ligger kvar hos skattebetalarna, men de traditionella, och ofta byråkratiska, ledningsstrukturerna ersätts med upphandlingar och entreprenörer.
I teorin ska allt bli billigare och bättre. Konkurrensen och ambitionen att göra privat vinst ska garantera effektiviteten, noggranna upphandlingar och möjligheten att välja bort alternativ med sämre kvalitet.
I verkligheten är det inte alltid så enkelt. Konkurrensen kanske fungerar på marknaderna för tandkräm eller personbilar, men om vården, skolan eller omsorgen inte håller vad den lovar är skadan redan skedd.
Avtal garanterar inte kvalitet
Skandalerna med privata vårdboenden, larmcentraler och skolor som inte fungerar visar också hur komplicerat det är för kommuner och landsting att skriva avtal som i varje detalj garanterar kvaliteten, och hur svårt det är att rätta till de problem som uppstår. Kommuner och landsting har lika lite som någon annan de kunskaper som krävs för att skriva avtal som täcker in alla tänkbara problem.
Självklart kommer det att finnas plats för privata företag och frivilliga intressen också i framtidens vård. Men ansvaret för välfärden kan politikerna aldrig lägga på entreprenad.