Det är klart att Putin vill se ryssar i skidspåren
Linn Perssons ukrainska hjärta visar vad idrott är
På söndag avslutas skidskyttarnas VM med masstartsloppen . Miljön är klassisk, Oberhof i det gamla Östtyskland. Här i dimman tränade en gång folkrepublikens atleter för att kunna representera det kommunistiska systemet.
De senaste veckorna har varit en folkfest. Skidskytte är, till skillnad från traditionell skidåkning, en stor sport också utanför Norge.
Vi svenskar talar helst om Hanna Öberg och Linn Persson. Och om Sebastian Samuelsson, trots att han nog skjutit bort Sverige i två stafetter. Den store VM-kungen heter ändå Johannes Thingnes Bø. Men det finns en annan skidskytt vars VM-historia egentligen är ännu mer fantastisk.
2019 blev ukrainaren Dmytro Pidrutjnyj världsmästare i jaktstart på skidskyttestadion i Östersund. En överraskning den gången. Jag vet, för jag stod på läktaren i snålblåsten från Storsjön. Men när han i lördags kom in på femte plats i sprintloppet var det på sätt och vis en ännu större prestation.
Pidrutjnyj har inte haft någon vanlig uppladdning inför årets VM. Som för så många idrottare handlar det om skador, men det finns också en annan historia.
För ett år sedan tillhörde han världscupcirkusen. Tävlingar på banor runt om i framför allt Europa. Prispengar och miljonpublik framför TV-apparaterna.
I februari hölls OS i Peking. Pidrutjnyj blev 24 i det sista loppet.
Sedan vet vi vad som hände. Ryssland överföll Pidrutjnyjs hemland. Soldater och granater välde in över gränserna. Människor dödades, för att de försvarade sitt land eller bara för att de råkade komma i vägen.
Pidrutjnyj avslutade inte förra säsongen. I stället ryckte han in i armén. Tre månader med automatvapen och strategier i stället för varvtider och finkalibriga skidskyttegevär.
Kriget fortsätter och till skillnad från de avstängda ryska skidskyttarna finns Ukrainas landslag på plats i Oberhof. Det är klart att det betyder något. Idrott är politik, antingen vi vill det eller inte.
Och i Ukraina fortsätter människor att dö i försvaret av sitt land och sin frihet.
Den senaste tiden har bland annat den internationella olympiska kommitténs ordförande Thomas Bach pratat om att ryska idrottare borde få tävla i nästa års olympiska spel. Under neutral flagg och allt det där, men ändå tävla.
Det vore ett gigantiskt misstag. Och bara att idrottspampar som Bach pratar om att låta ryska idrottsmän tävla, bland annat mot ukrainare, medan kriget pågår betyder att dödandet normaliseras.
Det är klart att det noteras i Kreml.
Det är inte de ryska idrottarna som startat kriget, och att stänga av dem från skidskyttespåren eller OS-arenorna i Paris stoppar inte dödandet. Men det visar att resten av världen inte tänker vänja sig vid överfallet på Ukraina. Eller vid att Ryssland tar sig rätten att bestämma över sina grannländer.
När Linn Persson i onsdags sköt fyra nollor i distanstävlingen gjorde hon det med ett hjärta i de ukrainska färgerna på siktet. Det, och Pidrutjnyjs femteplats, visar vad idrott borde handla om.