I gryningen tänker jag på USA:s goda krig

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-03-09

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det har varit en sådan vecka då du vaknar före fem och inte kan somna om. Lakanen hoptrasslade, håret klibbigt, en natt drömde jag om en ex-fru.

I drömmen hade hon för att glädja mig köpt en hel uppsättning nya grammofonskivor. Men var är mina gamla favoritskivor, skrek jag. Det där skräpet slängde jag i sopcontainern, sa hon leende.

Sömnmedicinen tycktes inte verka längre. När vaknar doktorn?

Och en morgon kan det vara krig.

I gårdagens nyheter kom bara ett exempel på svart humor från det allvarliga Tyskland: en ansedd chefredaktör föreslår att Bush får Nobels fredspris om han inte anfaller Irak.

Snart kommer näste utrikesexpert som säger att tyskarna är emot USA-krig mot Saddam därför att amerikanerna bombade tyska städer under Hitler.

Säg det till min östtyska födelsestad Leipzig! Där kunde de jämföra amerikansk och rysk krigföring i andra världskrigets slutskede.

Först kom amerikanerna, de hade nylonstrumpor till kvinnorna och

tuggummi till barnen. En kvinnlig krigskorrespondent som följde 69:e amerikanska pansardivisionen kunde konstatera att stadens nazistiske borgmästare tagit livet av sig tillsammans med familjen.

Sen upptäcktes att det egentligen – enligt avtal mellan Roosevelt och Stalin – var ryssarna som skulle ha Leipzig. Så då kom Röda armén, våldtog kvinnor, plundrade butiker och gjorde egna fängelser av nazisternas koncentrationsläger.

Nu tillhör staden det som USA:s försvarsminister med all rätt kallar nya Europa. Det som blivit av med både nazism och kommunism.

Det är lätt att komma på goda amerikaner. Och deras goda krig.

En av dem, den mästerintervjuande Sverigevännen Studs Terkel, gjorde en hel bok som heter Det goda kriget. Det var naturligtvis kriget mot nazismen, så som amerikanska deltagare såg det. Men även där fanns reservationer som är märkligt aktuella.

En pensionerad amiral – en av dessa självkritiska USA-militärer vi sällan uppmärksammar – säger i denna bok från 80-talet:

”Man kan hävda att andra världskriget måste utkämpas. Hitler måste stoppas. Tyvärr överför vi detta oförändrat till situationen i dag. Sedan andra världskriget har vi börjat använda militär styrka för att få vår vilja fram i världen.”

En amerikan som själv blev bombad under världskriget är Kurt Vonnegut. Det var mot slutet när han satt som krigsfånge i Dresden, efter den upplevelsen skrev han sin berömda Slakthus 5.

Ni såg väl att Vonnegut nyligen var intervjuad här på kultursidan, förmedlat av hans vän Stig Claesson? Vonnegut gick igenom Bush & co under den lättfattliga rubriken Rövhål. Vid 80 års ålder var han så glad att komma i Aftonbladet att han skickade tackbrev med egenhändig teckning på sig själv.

So it goes.

Förstod att det var hopp om livet när jag ville höra Mozart igen. Nu på nyinköpt dvd-spelare. ”Hemmabio.” Vår videoexpert Jens Peterson lyckades förklara för mig att det är en lika naturlig övergång som från lp-skivan till cd.

Nu kommer min första kompletta dvd-opera, Mozarts ”Figaros bröllop”, från fem minihögtalare och på tv-skärmen den färska uppsättningen från Staatsoper Berlin. Greven, Mozarts mest osympatiska figur, sjungs av Roman Trekel, ett verkligt barytonfynd, och han agerar som en strindbergsk ryttmästare.

Ni säger att det är verklighetsflykt. Tvärtom. Storyn bakom Mozarts opera var en av inspiratörerna till franska revolutionen. En betjänt som vågar sätta sig upp mot sin adlige herre!

Klasskampen går på opera.

Dieter Strand

Följ ämnen i artikeln