Nu vill jag inte höra mer om din diarré
Det privata är inte alltid politiskt – ibland är det bara äckligt
Jag vill stoppa fingrarna i öronen och skrika, men det är för sent. Jag har hört allt.
Berättelserna om era krånglande tarmar är en del av mig nu.
Allt började med influencern Therése Lindgrens toalettpall. Jag tittade ofta på Lindgrens youtubevideor för sex-sju år sedan, kring den tiden då hon började bli riktigt stor. Hon pratade en hel del om sin IBS. IBS står för Irritable Bowel Syndrome, typ känsliga tarmar-sjukan.
Som ett sätt att avhjälpa de, hm, kroppsliga problemen hade Lindgren köpt en liten pall att ställa framför toaletten. På så sätt kunde hon sitta nästan ihopkrupen som i fosterställning när hon utförde sina behov.
I dag verkar halva befolkningen ha tarmproblem. Det kanske de hade även för tio år sedan. Skillnaden är att det nu verkar vara helt okontroversiellt att ta upp sin mage och dess utsöndringar i normala samtal.
Jaså, du blir gasig av att äta så här stark mat till lunch? Noterat.
Jag är på helspänn. Man kan få veta precis vad som helst, när som helst. I kön till baren kastar någon ur sig hur uppblåst hon blir av öl. En annan kan tyvärr inte äta mat ute på restaurang med oss andra, utan väntar tills hon kommit hem i stället. Huruvida det handlar om transportsträcka till toaletten eller tillgång till någon slags tarmdiet avhåller jag mig från att fråga.
Det finns ett före och ett efter Therése Lindgrens toalettpall. Magproblemen fick en talesperson.
De kroppsliga bekännelserna är inte längre förpassade till anonyma internetforum. Först tog de klivet över till de stängda facebookgrupperna för tjejer. Där fann IBS-magarna stöd från varandra. Sedan rörde de sig över till den fysiska verkligheten, kanske diskussioner mellan drabbade. Till slut drogs vi andra in.
Tarmfolket har inte bara slutat skämmas – nu kräver de uppmärksamhet. Vi ska minsann veta hur de har det. Vi ska känna den brännande smärta de själva upplever när de förätit sig på curry.
Jag känner mig omringad av dem, deras bubblande magar och onormala utbuktningar. Plötsligt ska det erbjudas specialkost för att blidka floran i de nedre regionerna. Sociala sammankomster präglas av folk som oroar sig över att bli skitnödiga.
Efter den här texten kommer jag säkert bli anklagad för att försöka tysta folk som lider av riktiga sjukdomar. Det står jag helt för. Man skulle till och med kunna hävda att det är textens syfte.
Berätta inte för mig om dina tarmar. Det privata är inte alltid politiskt. Ibland är det bara äckligt.
Vänligen stäng toalettdörren.