Din återvinning = knäckta ryggar
Klädjätten förstör paradisstranden
Let’s clean up.
Så ser en av rubrikerna ut på H&M:s hemsida, under kategorin “hållbarhet”. Bilden ackompanjeras av en äldre kvinna, med välkammat grått hår och beige kappa. Modellen befinner sig på en tom stenstrand och tittar ut mot fjärran.
Bilden ser ut att vara tagen en septemberdag i Bohuslän. Man kan nästan känna doften från tången och saltstänket mot klipporna.
Men om H&M verkligen vill städa upp sin skit borde den beiga damen, och även H&M:s ägare Stefan Persson, åka till en annan strand istället.
De borde åka till den brännande solen i Accra, Ghana. Istället för sandstrand, ligger där flera ton av deras kläder. Istället för lukten av saltvatten, sticker det i näsan av en frätande gas.
En gång i tiden var stranden i Accra en plats där havssköldpladdorna la sina ägg. Nu är det en kyrkogård för dina ”återvunna” plagg.
Aftonbladets reportrar Staffan Lindberg och Magnus Wennman har granskat hur H&M-butikernas återvinning av gamla klädesplagg fungerar i praktiken.
Genom att sätta airtags (sändare som är lika stora som gamla femkronor) har de lyckats följa klädesplaggens resa från återvinningsboxarna i Stockholm till en strand i Accra.
Genom bild och text kliver läsarna in i ett Pompeji av synder – våra synder. Klädruinerna är fast fashions verkliga baksida. Det här är resultatet av att vi bara bär våra klädesplagg i snitt sju gånger innan vi slänger dem.
Stranden i Accra är ändstationen för H&M:s circular economy och Europas klimatsamvete.
I anslutningen till klädstranden finns trebarnsmamman Fozia Mohammed. I dag jobbar hon med att hitta dugliga kläder att sälja på marknaden. Förr odlade hon majs, men skörden torkade ut.
Idag kånkar Mohammed balar av second hand-plagg på ryggen. Hennes kropp värker. Varje kväll tar hon minst två värktabletter för att kunna somna. Fozia Mohammed är 24 år.
Hon måste arbeta, annars kan hon inte köpa mat till sig själv och sina barn. Hon har inget annat val än att bära H&M:s greenwashing på ryggen.
Plaggen som butiken lovade skulle bli något nytt, något hållbart och cirkulärt, det plagget förgiftar nu havet och luften på andra sidan jorden.
Låter något för bra för att vara sant är det oftast det.
Vi kan inte trolla med knäna. Vi kan inte konsumera oss ur en kris som kommer från att vi överkonsumerat. Vi kan inte tro på evig tillväxt på en planet där jordens resurser är ändliga.
Dessutom försvinner ingenting av det vi slänger. Det hamnar bara någon annanstans, blir något annat, förvandlas till någon annans problem.
I H&M:s fall kväver det havssköldpaddor i Accra.