Valmanifest för medelmåttighet

2 september 2014. alliansen.

Högern blir som allra argast när man påpekar att något ­håller på att gå sönder i Sverige. De tycker att det är att överdramatisera.

Jag tänker att de kanske inte känner någon som ­försökt överleva på a-kassa, eller att de kanske missat ­alla vittnesmål om sjuka som utförsäkrats. Jag tänker på de mellan 70 000 och 120 000 personer som har fått gå ner i arbetstid för att hemtjänsten och äldre­vården inte räcker till, och på det faktum att Sverige har skaffat sig en obehaglig tolerans för arbetslöshet. Om inte 400 000 människor i arbetslöshet gör ont måste man som politiker ha skaffat sig väldigt tjockt skinn.

Det har gått åtta år och i går skulle Alliansen ge sina svar till väljarna. Sin idé om vad som ska bygga Sverige starkare, tryggare, modernare.

Men det blev ingenting. Det var ett valmanifest i stort sett helt utan innehåll. ­Sverige ska vara som det är. Om jättelång tid ska det kanske byggas några fler bostäder och nya tågbanor. Om vi har råd.

Jag tror att Fredrik ­Reinfeldt en gång förstod väljarna, men att han nu ­inte gör det längre.

2006 gick Göran Persson till val på en tandvårds­reform, samtidigt som ­Fredrik Reinfeldt lanserade ett helt nytt politiskt ­projekt.

Det fanns en längtan efter förändring då som Social­demokraterna inte såg. De var fast i sitt regerande. De tyckte att de gjorde ett bra jobb, och att de borde bli ­belönade för det. De blev närmast förnärmade när ­någon påstod att någon ­annan skulle ha förmågan att regera landet. Fredrik Reinfeldt – allvarligt talat, den pojkvaskern?

Jag tänker på det när jag ser borgerliga twittrare ­raljera över Stefan Löfvens bakgrund. De tycker att det är ett skämt att en svetsare från Sollefteå på allvar ­skulle kunna utmana ­Fredrik Reinfeldt, stats­mannen.

Så fort kan det gå i politiken.

Idén om Sverige är en dröm om ett land som är bättre än medelmåttigt. Bättre på rättvisa, på jämställdhet och på kreativitet. Vi är landet som vågade tro att jämlikhet och utveckling inte stod mot varandra utan gick hand i hand. Vi är ­landet som satsade på både forskning, hög a-kassa, ­utbyggd föräldraförsäkring och billiga hemdatorer.

Något HAR gått sönder i det här landet. Fråga de 86 000 personer som ­ut­försäkrats från sjuk­­försäkringen.

Men det är inte bara tryggheten som är trasig. Det är också – och kanske framför allt – drömmen om fram­tiden. Och jag tror att det är det ­Fredrik Reinfeldt nu helt missar.

De nya Moderaterna har aldrig öppet ut­manat tanken om Sverige som ett ­exceptionellt land när det gäller jämlikhet, trygghet och förändringsvilja. Deras idé var tvärtom att sälja sig själva till väljarna som Social­demokraternas politiska arvtagare.

Det gick ett tag. Men nu går det inte längre. Skillnaden är för stor mellan vad folk vill att Sverige ska ­vara och vad Reinfeldts Sverige blev.

Vi lever i ett fantastiskt land. Här finns många framgångsrika företag, bra förskolor och forskning

i världsklass. Här finns ­tolerans och öppenhet. Här finns till och med pengar till reformer, för den som ­vågar.

Vi borde ha råd att både bygga och att drömma.

Vi borde ha råd att inte ställa grupper mot var­andra.

Vi borde ha råd med en politisk idé som ­omfattar ­alla. 

Jag är så trött på denna medelmåttighet och rädsla. Något har gått sönder i det här landet och det är helt i onödan. För Sverige kan bättre än så här.

Följ ämnen i artikeln