Hårdare tag utan pengar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ovissheten kan rasera det positiva som byggts upp.

12 februari 2008. Skolvärden Fahrudin Culum står i entrén till Hjällboskolan i Göteborg. Han välkomnar eleverna på morgonen, kan nästan alla namn. De som kommer försent blir peppade att komma i tid nästa gång.

Händer det flera gånger, eller om eleverna skolkar, ringer Fahrudin eller hans kollega hem till familjen. Det underlättar att de ofta kan tala samma språk.

Tidigare kunde 40 elever komma försent varje morgon. Nu är det 4-5 stycken.

Hjällboskolan har kunnat anställa Fahrudin Culum och fem personer till tack vare den förra regeringens extrapengar till skolor med tuffa förutsättningar, de så kallade Baylanpengarna. Det är välutbildad personal, flertalet med lärarexamen. Skolmiljön har blivit lugnare.

Tusen fler vuxna

Målet för satsningen var tusen fler vuxna. De gör nytta varje dag runt om i Sverige, men framtiden är osäker. Regeringen har inte berättat om satsningen ska fortsätta efter år 2008. Kommunerna behöver ett besked senast i samband med den ekonomiska vårpropositionen, men finansministern har sagt att den inte ska innehålla konkreta förslag på olika sakområden. Ovissheten kan rasera det positiva som byggts upp.

Skolministern Jan Björklund sa inte mycket om förebyggande åtgärder i helgens utspel om att hämta skolkande elever med tvång. Inte heller om resurser till de skolor som har särskilt svåra uppgifter.

När Rapport frågade varför utvecklingen gått så långt att polisen måste rycka in kunde Jan Björklund ha svarat genom att tala om ett gemensamt ansvar, om att bryta segregationen och ge alla barn samma möjligheter. Någon sådan humanism rymdes dock inte denna dag framför tv-kameran på Vällingby torg. Jan Björklunds enda intresse var att tala om polishämtningen.

Skolplikten är viktig. Familjer måste veta att barnen ska gå i skolan och att samhället är berett att sätta kraft bakom lagens bokstav. Ordning och reda är en del av Hjällboskolans recept.

Talar bara om tvång

Men när folkpartiet bara talar om tvång och inte ger besked om resurserna till skolorna försvinner ännu en bit av trovärdigheten.

Om alla barn ska få en rimlig chans behövs det en bred politik. Trasiga familjer måste få stöd, bostadssegregationen brytas, fler kommuner ta emot flyktingar. Folkrörelser behöver göra ännu mer än i dag för att bygga sociala nätverk, kulturella mönster som håller flickor hemma måste bekämpas.

Regeringens politik gör det motsatta. Bostadspolitiken förstärker segregationen, vuxenutbildningen skärs ner så att det finns färre möjligheter för den som inte klarat gymnasieskolan, arbetet mot droger går på lågvarv.

Folkpartiets svar blir återigen att enbart ropa på hårdare tag, utan att tillföra de resurser som behövs för att ge alla ungdomar bra uppväxtvillkor.

Valrörelsens tal om att bryta utanförskapet i miljonprogramsområdena känns allt mer avlägset.

ME