Vilsen vänster söker sin väg

Om Håkan Juholt är en pingvin med valross­mustasch så är Ed ­Miliband en panda, eller kanske ett föl. Den nya ledaren för brittiska Labour känns fortfarande lite vinglig och utan ­riktning. Men ivrig, och glad att vara ute på ängen på egna ben.

I går möttes pingvinen och ­fölet på en konferens i ­Oslo. Anordnaren, Policy Network, är en ­tankesmedja för mitten-vänsterpolitiker, bildad när Tony Blair och Bill Clintons tredje våg gick segrande över världen, och tretton socialdemokratiska regeringar styrde i Europa. Nu är antalet nere i ungefär fem, lite beroende på hur man räknar. ­Tanken från början var att en socialdemokratisk regeringschef skulle stå värd för ett stort toppmöte varje år. Problemet är att det inte finns så många sådana regeringschefer längre.

Europeisk socialdemokrati är vilse, och söker sin väg. Kanske är det bästa beviset att Europas väljare skyller både finanskrisen och dess konsekvenser, lågkonjunktur och massarbetslöshet, på ”staten”, inte korrupta och omoraliska finanshajar. Finanskrisen hade kunnat vara ett tillfälle för vänstern att ta politiska ­poäng på effekt­erna av oreglerad kapitalism. I stället har krisen para­doxalt nog stärkt ­högern.

Den tredje vägens politik omfamnade avreglerade marknader och ökande inkomst­skillnader. De sista resterna dog med finanskrisen, och frågan är vad som ska komma nu. Diskussionerna är famlande. Hur ska man hantera tidigare höger­partier som rör sig mot mitten, som i Sverige? Hur hanteras ökande främlingsfientlighet, och ökad misstro mot staten? Försöken till svar spretar åt alla håll.

I Storbritannien rör sig Labour i konservativ riktning, det talas  om ­familj, nationalism och religion. Statens roll ska minska, det civila sam­hällets öka. Ed Milibands slagord, ”Vi måste vara ­i framtidsbranschen!”, klingar ihåligt. Det är oklart om politiken, hur den nu ser ut, leda till fler jobb och ökad jämlikhet. I Tyskland backar SDP in i framtiden, ­vilande på gamla lagrar. 

Håkan Juholt upprepade ­sina tre slagord om värde­baserad tillväxt, kunskaps­ekonomi och sociala investeringar. Det är inget fel på dem. Men inte heller han svarade på frågan vilken politik som behövs för att möta en ny sorts höger, som rör sig mot mitten. 

Det är tråkigt att inte få regera, det kan man förstå. Men den ­stora gåtan är varför social­demokrater i dag har så för­tvivlat dåligt självförtroende. Det är trots allt jämlika länder med generösa välfärds­system och små inkomstskillnader som skapar de mest framgångsrika samhällena, både vad gäller tillväxt och livskvalitet.

Det är dags för vänstern att ­lägga svår­modet åt ­sidan, och börja vinna val igen.

Följ ämnen i artikeln