Anders Borgs medicin katastrof för Grekland
14 JANUARI 2013. Krisen i Grekland
”När vi jagat bort flyktingarna är det er tur. Era dagar är räknade bögdjävlar.”
Orden stod på flygblad som delades ut i Aten av svartklädda nynazister, medlemmar av partiet Gyllene gryning.
Händelsen finns med i en artikel i senaste numret av Bang, där journalisten Alexandra Pascalidou beskriver vad EU:s krispolitik fått för effekter i Grekland.
Konsekvensen är kollaps, extrem fattigdom och desperation. En situation där de som kan flyr landet och mer än var fjärde går arbetslös. Där ungdomsarbetslösheten enligt färsk statistik närmar sig 60 procent.
Och där rasism och våld är vardagsmat.
När Gyllene gryning kom in i parlamentet i valet förra året var det många som förfasade sig.
Sedan dess har partiet bara stärkt sina positioner. Särskilt bland polisen, där stödet är runt 50 procent. Effekten: rasistiska hatbrott och våldsbrott utreds inte.
I Aten härskar på nätterna en lynchmobb på jakt efter invandrare, syndabockar. Frågan är om man längre kan kalla Grekland för en rättsstat.
Utvecklingen i Grekland är ingen slump. Desperationen är en direkt konsekvens av det drakoniska åtstramningsprogram som ”Trojkan”, EU:s ledare tillsammans med ECB och IMF, ordinerat för landet.
Nästa år spår IMF att landets ekonomi kommer att fortsätta krympa med fyra procent.
Oavsett var man står politiskt, oavsett vad man tycker om Greklands roll i sitt eget drama borde vi nu kunna enas om detta:
Politiken har inte fungerat. Den har bidragit till en situation som hotar stabiliteten, människovärdet och rättssäkerheten i ett av EU:s medlemsländer.
Det finns några få som tjänat på Greklands kris.
Senast i fredags rapporterade affärstidningen Financial Times att Putins energiföretag Gazprom har lagt ett bud på det statligt grekiska gasföretag som nu måste paniksäljas. USA:s utrikesdepartement varnar för de säkerhetspolitiska konsekvenserna. Det spelar ingen roll. Hamnar, flygplatser, statliga företag. Allt ska reas ut.
En annan som tjänat på krisen är Sveriges finansminister Anders Borg.
Ända sedan krisen briserade har Anders Borg cyniskt använt den för att ta billiga inrikespolitiska poänger. Ordination för Grekland har varit lika simpel som ineffektiv: extrema åtstramningar i form av sänkta pensioner, sänkta löner och utförsäljning av statliga tillgångar.
Uppflugen på en mycket hög häst har Borg tagit varje tillfälle att moralisera över de grekiska väljarna.
Eller som han uttryckte sig i en intervju i Dagens Industri förra året: ”Svenska skattebetalare ska inte behöva betala för att greker väljer att gå i pension vid 40-årsåldern. Det är oacceptabelt.”
Detta trots att Borg måste ha varit mycket väl medveten om att den faktiska pensionsåldern i Grekland ligger på 61,7 år. Högre än Tysklands.
Som ekonomen Stefan de Vylder skriver i sin bok Eurokrisen: ”Av de EU-regeringar som kritiserat krisländerna för lättja och korruption framstår alliansregeringen som en av de värsta mobbarna.”
I Grekland har EU:s politik bidragit till en samhällskollaps.
Det stör inte Anders Borg.
Här hemma i Sverige är krismedicinen nämligen jackpott. Borg fortsätter att oemotsagd lägga ut texten i tidningar och tv-soffor. Han är expert, inte politiker. Han får mästra och läxa upp, komma med oansvariga påståenden om att Grekland bör lämna euron, prata om andras brist på ansvar.
Samtidigt, i ett allt mer utsatt Grekland, ökar desperationen och hungern. Vreden, rasismen och våldet.
Men inte i ett vakuum, inte av en slump. Utan som en effekt av politik – dåraktig sådan. Med
Anders Borg som en av de främsta tillskyndarna.
Det är ansvaret för detta vi nu borde diskutera.