Förbjud svenskars sexköp i utlandet
De flesta svenskar som köper sex gör det utomlands. I Malmö kan exempelvis den som vill, ta bilen över Öresundsbron till Köpenhamn på 15 minuter för att köpa sex. Men många åker längre bort, till länder som Thailand eller andra länder i Asien.
Regeringen gav i går länsstyrelsen i Stockholm uppdraget att kartlägga hur prostitutionen ser ut i Sverige. Det är en lite väl begränsad uppgift. Enligt en studie från Linköpings universitet från 2012 sker fyra av fem sexköp i utlandet.
När den svenska sexköpslagen trädde i kraft 1999 var Sverige det första land i världen som kriminaliserade köparen men inte den som säljer sex. Man ville helt enkelt inte kriminalisera socialt utsatta tjejer när grundproblemet var de manliga sexköparna. Detta var, förvånande nog, en närmast revolutionär tanke som väckte starka reaktioner.
När lagen utreddes 2010 var slutsatsen att kriminaliseringen har bidragit till att bekämpa prostitutionen. Även attityderna kring sexköp har ändrats.
Efter sexköpslagens framgång har kvinnorörelser i andra delar av världen kunnat hänvisa till Sverige för att driva igenom liknande lagar i sina länder.
När nu regeringen återigen utreder prostitutionen finns anledning att återuppta frågan om att kriminalisera sexköp oavsett var de sker.
Argumentationen för att förbjuda sexköp är i grunden djupt principiell. Om alla människor har samma värde ska ingen kunna köpas, eller säljas. Varför finns då denna lucka i lagen?
Det rimliga vore att förbjuda köp av en annan människas kropp, oavsett på vilken sida av gränsen det sker.