Per Schlingmann borde veta bättre

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-06

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

M:s reklam
för Sverige
missar målet

Vilket Sverige är det egentligen Schlingmann försöker sälja?

”Att tydligt etablera den nya Sverigebild som växer fram”. Så definierar statsministerns kommunikationsstrateg Per Schlingmann sitt uppdrag i tidningen Resumé, under rubriken ”Jag tar inte åt mig över att kallas propagandaminister”.

Per Schlingmann har gått från att som reklamman på byrån Spider Relations sälja ”Ipren- den intelligenta värktabletten”, till att som kommunikationschef och partisekreterare sälja ”Fredrik Reinfeldt – den välfärdskramande moderaten”. Och nu ska han från regeringskansliet sälja in en ny bild av Sverige utomlands.

Det brukar berättas att när den brittiske premiärministern Lord Salisbury fick frågan om hur han gick till väga för att bestämma huruvida han skulle gå i krig, så svarade han att när han skulle bestämma sig för om han skulle ta med sig ett paraply – då brukade han titta upp mot himlen.

I politik handlar allt om att läsa omvärlden.

Moderaterna borde, i stället för att sälja in en ny bild av Sverige internationellt, fundera över vad som händer internationellt och vad det gör med Sverige. För om det är något som kännetecknar Moderaterna och regeringen (ja, orden är synonymer – de tre stödhjulen KD, Center- och Folkpartiet får ursäkta) så är det hur frånkopplat deras politiska projekt är från de stora dragen i samtiden.

Den finanskris som började på den amerikanska husmarknaden har blivit den största katastrofen för stabilitet och utveckling på näst intill ett sekel. Samtidigt som västvärlden slogs ut av sin egen finansiella trolldryck har Indien och Kina klarat sig bra: ”Kris? Vilken kris?” Maktförskjutningen i världen går allt snabbare. Krisen är institutionell, intellektuell och ideologisk. För Anders Borg är den däremot bara en ursäkt för att skryta om de svenska statsfinanserna.

Carlota Perez är en venezulansk ekonom som analyserat finansbubblor kopplade till teknikutveckling. Finanskrisen och IT-revolutionen hänger ihop. Ny teknik leder alltid till spekulation – alla vill bli rika på det nya och samhället har ännu inte hunnit ikapp med anpassad reglering. De finansiella instrumenten kunde byta skepnad på pengar och skulder snabbare än det mänskliga ögat kunde blinka. Ekonomin blev ett spel av symboler vars relation till det verkliga blev alltmer oklar.

Carlota Perez menar att det är först efter en krasch, som de möjligheter vilka bor i den nya tekniken på allvar kan realiseras. Detta händer när samhället lyckas skapa nya institutioner, bättre anpassade till egenskaperna hos den nya ekonomin. Om finanskapitalet driver den första fasen av en teknikutveckling, så måste politiken driva den andra. Vi behöver nya institutioner och ny infrastruktur som förutsättning för ny tillväxt. Det är den stora politiska utmaningen. Vilka är Sveriges slutsatser? Oklart.

Fredrik Reinfeldts svar är ytterligare ett jobbskatteavdrag. Oavsett frågan.

De delar av den svenska modellen som beundrats internationellt har alla växt fram som svar på sin tids stora internationella processer: ekonomiska, tekniska och sociala. Att kunna se händelser i sin samtid som delar av ett mönster och som symptom på politiska möjligheter är någonstans vad politisk analys handlar om.

Schlingmann pratar om att sälja in Sverige som ett ”föregångsland”, men allt Moderaterna lyfter fram är gamla (och ofta socialdemokratiska) segrar. Familjepolitik, starka offentliga finanser och jämställdhet. En skattesänkt variant av den svenska modellen som sett från Täby: fredagsmys, jobbskatteavdrag och pappor som lämnar på dagis. Men att vara ett föregångsland kräver något annat än att reorganisera det förflutna till en variant av den svenska modellen med större klyftor och lägre skatter, för att sedan sälja in den med en småleende Reinfeldt ivrigt ryggdunkad av Storbritanniens David Cameron.

Per Schlingmann borde veta bättre. ”Kodak säljer film, men de gör inte reklam för film. De gör reklam för minnen”, så beskrev Theodore Parker en av grundreglerna för framgångsrik reklam.

Vad som har gjort Sverige intressant för världen ligger inte i enskildheter som statsfinanser, föräldraledighet eller svensk tillväxt – utan i vad den svenska modellen har stått för. Berättelsen om ett samhälle där de svagaste inte bär riskerna i ekonomin, ett samhälle som är öppet mot omvärlden och som valt att utvecklas genom globaliseringen, inte trots den.

Rättvist eller inte: Sverige har representerat en allmänmänsklig dröm om jämlikhet – samt att den fungerar.

Ja, Moderaterna vill bli de nya Socialdemokraterna och Moderaterna vill representera den svenska modellen internationellt.

Fast som man säger – de ser rörelsen, men de hör inte musiken.

Följ ämnen i artikeln