Ett stort svek mot våra barn
Barn är en tredjedel av Sveriges befolkning och hela vår framtid. Ett självklart konstaterande. Naturligtvis. Men något som borde få politiska konsekvenser.
Barnfattigdomen ökade med ytterligare 10 000 barn mellan 2007 och 2008, konstaterade Rädda Barnen förra veckan. Det fick Dagens Nyheters ledarsida att gå i taket: svenska barn har det minsann bättre än barnen i Sudan! Samtidigt rapporterar TV4 att utförsäkrade cancersjuka har tvingats sälja sina barns cyklar.
Och de flesta av oss undrar, helt bortsett från barnen i Sudan: vad håller på att hända i det här landet?
Förra året lades nio motioner om barnfattigdomen i riksdagen. Samtliga avslogs. Politiker hänvisar till arbetsmarknadspolitik och konjunkturer. Men samtidigt som de svenska hushållens samlade inkomster har fördubblats mellan 1975 och 2007 har de fattigaste nästan inte fått det bättre alls.
Organisationen Bris, Barnens rätt i samhället, fyller 40 år i år. Deras jourtelefon fick under 2010 fler samtal än någonsin tidigare. En av de kategorier som ökat mest är barn som har haft problem i kontakten med myndigheter.
Många gånger handlar det om barn som har levt med våld, sexuella övergrepp eller missbruk i hemmet - berörda myndigheter har gång på gång misslyckats med att ta sitt ansvar.
Barn- och äldreminister Maria Larsson var i går ”väldigt upprörd” över situationen men hon ville inte lova Bris några pengar. Organisationen vill utöka sin verksamhet så att de kan hålla hjälplinjen öppen dygnet runt: våld och övergrepp sker inte bara på kontorstid.
Den ökande barnfattigdomen samt barns ökade utsatthet blir tillsammans en skrämmande bild av ett samhälle som svikit. Förutom att inrätta det nationella Barnfridscentrum som Bris efterlyser krävs ett nytt helhetsgrepp mot barns ökade ekonomiska utsatthet.
Att avskaffa barnfattigdomen på tio år borde vara en uppgift för en ny svensk socialdemokrati.