Reinfeldt sa inte god jul
I statsminister Reinfeldts universum existerar fyra saker. För det första: att han vill bli den första högerpolitiker på hundra år som blir omvald som statsminister. För det andra: de väljare som har behållit jobbet i krisen, tjänat på regeringens skattesänkningar men även vill ha hög kvalitet i välfärden. För det tredje: ett antal ekonomiska modeller som Anders Borg är övertygad om ska lösa alla problem. Och för det fjärde hans eget parti vilket inte i lika hög grad som Reinfeldt själv förstår vikten av att vara pragmatisk om man vill vinna val som högerpolitiker i Sverige. Alla dessa ting funderar statsministern kring, men frågan är om det är dessa frågeställningar som kan lösa Sveriges problem.
Fredrik Reinfeldt klev i går upp i talarstolen på World trade center i Stockholm för att hålla sitt årliga jultal. Julgranarna bar julgranskulor i guld – statsministern bar mörkblå slips och talade om vikten av att fortsätta göra reformer på utbudssidan i ekonomin.
Reinfeldt deklarerade att det är den arbetslinje som Moderaterna stod för 2006, som de tänker fortsätta driva. Det som i deras vokabulär heter ”att sänka trösklar”.
Om du vet att din hushållsekonomi går åt skogen ifall du förlorar jobbet och om du omvänt vet att din skatt sänks när du arbetar, då kommer du att få ett arbete. Helt enkelt eftersom det då ligger i ditt egenintresse att få ett arbete och i Anders Borgs modell förvandlas många jobbansökningar automatiskt till en anställning.
Vi vet alla att Fredrik Reinfeldt är emot att rädda bilindustrin. Och visst, den ekonomiska återhämtningen kommer knappast att komma från de industrier som nu fallerat – banker, bilar, bonusar. Men då måste statsministern ju ha någon annan analys om vad som behövs. Och det har han inte (förutom hårdare tag mot sjuka och arbetslösa). Reinfeldt sa helt uttalat att näringspolitik är oviktigt och kallade det för ”särintressen”. (Ett principiellt motstånd som tydligen inte gäller hushållsnära tjänster – där har regeringen gladeligen subventionerat en specifik marknad.)
Det var över lag ett märkligt jultal – som om årets ökande arbetslöshet, industrins kollaps i västsverige eller den globala krisen aldrig hänt. Statsministern nämnde dem inte.
Dessutom sa han inte god jul.